Igår skulle min pappa fyllt 74 år om han fått leva. Den sista födelsedagen vi firade på riktigt var hans 70-årsdag och då hade hans alzheimer börjat märkas. Han hann fylla 71 år, men dog några månader senare då covid skyndade på förloppet. Den här veckan har jag lyssnat på musik som påminner mig om pappa och dagens topplista består av fem av de många låtar jag förknippar med honom. Om jag blundar kan jag höra honom sjunga.
Ferry cross the Mersey med Gerry and the Pacemakers är en av många låtar av bandet som var soundtrack till våra bilsemestrar. Att pappa bestämde musiken var självklart och även om han spelade in nya blandband fanns det ett ultimat semesterband som vi alltid återkom till. Allsång i bilen var det som gällde på våra resor.
Brown eyed girl med Van Morrison var en annan favoritlåt och pappa återkom ofta till det faktum att Van the Man slutat spela den live och blivit så arg när publiken önskat den att han tappar humöret helt. När vi såg honom i Bragebacken 2002 spelade han den faktiskt och var dessutom på riktigt bra humör.
Rötter med Lasse Tenander tillhör verkligen de låtar jag kan höra pappa sjunga. Det här var en av hans favoriter och när vi satt vid honom på sjukhusen den sista kvällen, iklädda visir, mask, handskar och plastförkläden, spelade vi den för oss och för honom.
Bohemian Rhapsody med Queen var vårt kanske oväntade val som begravningsmusik, men pappa älskade den och kantorn var fantastisk när hon spelade den på pianot. Den fick mig och många andra att le mellan tårarna. Klart pappa skulle skickas vidare till tonerna av Freddy Mercury.
Why worry med Dire Straits sjöng vi när mamma fyllde 40 år och det är verkligen en låt jag förknippar med pappa. Han oroade sig sällan för saker, mer än för sina nära och kära och texten passar honom. Den här versionen var extra fin!
Åh Linda, vad fint skrivet! Får en liten tår av saknad efter den Bosse som vi hade då!!❤️