När jag listade bra och tunna böcker i onsdags hade jag med Therese Bohmans debutbok Den drunknade från 2010. Sedan dess har hon skrivit flera böcker jag tyckt om, men senaste i Andromeda är magin tillbaka. Här får vi läsa två personers berättelse om en vänskap mellan en ung kvinna och en äldre man. En nykomling på jobbet och en mentor. Först berättar Sofie om hur hon blir praktikant på det anrika förlaget Rydéns. Där lär hon känna Gunnar, en äldre redaktör som ansvarar för förlagets lite finare utgivning under etiketten Andromeda. Han uppskattar hennes ärlighet om vissa böcker som förlaget ger ut, hon imponeras och inspireras av hans kunnighet. Hon gör karriär snabbt med hans stöd och andra reagerar. Visst måste det vara mer än en vänskap det handlar om? När jag så börjar läsa Gunnars syn på det hela får jag en till viss del annan berättelse än den Sofie ger, men eftersom Bohman inte är den som faller i floskelfällan och därför förblir historien intressant från början till slut.
Det som gör Therese Bohman så skicklig är förmågan att alltid hitta exakt rätt ord för att säga tillräckligt, men inte mer. Ingenting är onödigt, faktiskt kan jag i just den här boken önska mig i alla fall någon utsvävning. Ändå imponeras jag av stramheten och kombinationen av en utomstående, iakttagande blick och en stor närhet. Här finns inga långa beskrivningar av varken karaktärer eller miljö, men det är ingenting som saknas. Mycket händer i samtalen mellan Sofie och Gunnar, inte sällan om litteratur och förlagsvärlden.
Andromeda är en bok att återkomma till. När jag läser sista sidan vill jag läsa om den direkt, mest för att jag inte riktigt är färdig med varken Gunnar eller Sofie. Egentligen hade jag velat ha mer, men jag inser att mycket mer kan finnas på de sidor som jag nu läst en gång. Bohman har skrivit en fantastisk bok som jag verkligen rekommenderar.
Om boken
Andromeda av Therese Bohman, Norstedts, (2022), 196 sidor
hämtade på biblioteket