Göteborg Film Festival, den 46e i ordningen, invigs idag och jag har just sett klart min första film på den digitala delen av festivalen. Förhoppningsvis tar jag mig in och ser några filmer i stan också. Passagerare i natten är en film regisserad av Mikhaël Hers, som hade premiär igår. I huvudrollen som den nyligen skilda tonårsmamman Elisabeth ser vi Charlotte Gainsbourg och hon är mycket bra. Så även Quito Rayon Richter som spelar hennes son Mathias. Det är en film som drivs av karaktärerna och deras agerande, istället för dialogen som brukar vara stor i franska filmer. Visst finns det bra sådan också, men mycket bara sker utan ord. Fotot är otroligt vackert, men handlingen ibland lite väl långsam, samtidigt som tiden går utan att vi märker det och det som jag tror är några veckor visar sig vara flera år.
Berättelsen tar sin början år 1981 då det närmar sig presidentval, ett val som vanns av François Mitterrand, som därmed blev den femte republikens första vänsterledare. Elisabeth har ganska nyss blivit lämnad och hennes före detta make verkar ha försvunnit helt. Ekonomin är kärv och hon behöver börja jobba för första gången på många år. Det första jobbet hon får är i växeln på ett nattligt radioprogram som folk ringer in till. Hennes uppgift är att lyssna på dem och sedan koppla dem vidare om de verkar ha något vettigt att dela med sig av. Programledaren Vanda (Emmanuelle Béart) är en stenhård chef, men hon verkar gilla Elizabeth.
En kväll är den unga Talulah (Noée Abita) gäst i studion. Vi vet inte riktigt hennes bakgrund, men förstår att hon lever på gatan och anar att hon kommer i kontakt med såväl droger som prostitution. Inget sägs dock rakt ut. Elisabeth berörs av Talulah och tar med henne hem där hon får sova i en gästlägenhet. Snart blir hon som en del av familjen, men allt är väldigt skört.
Passagerare i natten är vacker och stämningsfull, men också ganska märklig. Historien berättas på ett annorlunda, nästan fragmentariskt sätt och jag blir både fascinerad och berörd, men inser också att det finns saker jag inte riktigt förstår. Ett extra plus för den fantastiska musiken som verkligen skapar en speciell stämning. Nu har jag sett slutet tre gånger och vet fortfarande inte hur jag ska tolka det, men jag tänker att det inte spelar någon roll. Jag har varit gäst i familjens liv under knappt två timmar och det räcker fint.
Om filmen
Les Passagers de la Nuit, (2022), 114 minuter
Regisserad av Mikhaël Hers
Manus av Mikhaël Hers, Mariette Désert och Maud Ameline