Som vi lekte

Som vi lekte är första delen i en planerad serie av Ninni Schulman. Eftersom jag tappade bort hennes förra serie, även om jag tyckte om den, tog jag nu nya tag och påmindes om att det här är en deckarförfattare av hög klass. Efter Värmland är det Dalarna som gäller då huvudpersonen Ingrid Wolt bosätter sig där. Det är hennes bror Thomas som hittat huset hon hyr och han är, om inte hennes enda bundsförvant, så i alla fall en av få. Inte konstigt kanske då Ingrid just avtjänat ett fängelsestraff.

Innan händelsen som gjorde att Ingrid hamnade på Hinseberg, förlorade sitt jobb som polis och dessutom vårdnaden om dottern Anna. Fosterfamiljen är den första hon ringer till i telefonkiosken vid järnvägsstationen, men den som svarar menar att Anna inte är hemma. Istället tar Ingrid Saaben som Thomas lämnat åt henne och reser mot samhället vid Orsasjön. Vägbeskrivningen är typisk för Dalarna ”när du kommer till midsommarstången tar du av ner mot sjön.” Bland de faluröda huset hittar Ingrid sitt nya hem. Det är nya grannen Gert som äger det och tidigare bodde hans mamma där. Sedan hon gick bort bort tidigare har huset hyrts ut och nu är det Ingrids tur att bo där.

Att få ett nytt jobb är inte enkelt och Ingrid bestämmer sig för att göra det hon är bra på och startar Siljans Spaningsbyrå. Hon blir kontaktad av Solveig som bor i byn och vill ha hjälp med att hitta sin son Mattias som varit försvunnen i ett år. Polisen har lagt ner fallet efter att Mattias kläder hittades vid ån. Trots att ingen kropp hittats blev slutsatsen att Mattias drunknat, men Solveig är säker på att det inte stämmer. Nu vill hon istället ha Ingrids hjälp och förhoppningsvis ett svar som kan få henne att leva vidare.

Parallellt med Ingrids sökande efter Mattias och hennes liv sommaren 1983 får vi följa Mattias under juni 1982 fram till försvinnandet. Båda berättelserna är fina att följa och mest drabbas jag av Ingrids kamp för att få tillbaka sin dotter. Egentligen är det här en ganska långsam kriminalroman, men den är bra, välskriven och faktiskt också spännande. Det dröjer fram till slutet innan vi får veta vad som egentligen hände sommaren 1982. Jag gillar också såväl miljön som tidsandan, även om 80-talsnostalgin kanske tagits sig in i lite väl många böcker det senaste. Samtidigt är det rätt skönt med deckare som utspelar sig i en tid utan internet och mobiltelefoner och jag kan tänka mig att författarna tycker detsamma. Dessutom älskar jag alla kassettband som Mattias och hans kompisar har. Riktig nostalgi att tänka på hur det var när du i dagar, ibland veckor, fick vänta vid radion för att lyckas spela in en låt från radion