Deltävling 1 från Göteborg

Egentligen är det tveksamt om jag orkar engagera mig i år, då de tre andra i familjen verkligen inte är intresserade. Under några år var första deltävlingen från Göteborg och Scandinavium en given händelse för familjen O. Idag är jag dock glad över att inte ha små barn i familjen. Mer om det senare.

Det jag ser fram emot är att få följa programledarna Jesper Rönndahl och Farah Abadi, som jag verkligen tycker om. Visst är det musik det handlar om, men programledarna är viktiga. Så här tror jag att det går för låtarna ikväll och det baserar jag på de korta klipp som finns att tillgå, samt en hel del fördomar om svenskars musiksmak.

Till final

Where you are (Sávežan) med Jon Henrik Fjällgren, Arc North ft. Adam Woods av Arc North, Oliver Belvelin, Joy Deb, Jon Henrik Fjällgren, Calle Hellberg, Tobias Lundgren, Richard Lästh och William Segerdahl. Det här är definitivt inte min grej heller, men en given finallåt och en låt som också hade funkat fint i Eurovision. Jag blir väldigt överraskad om Jon Henrik och de andra inte tar sig till final och oddsen är låga de med.

Rhythm of my show med Tone Sekelius av Anderz Wrethov, Dino Medanhodzic, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt och Tone Sekelius. En klassisk schlager som hade kunnat representera till exempel Ukraina i Eurovision. Pampigt helt klart och även om det inte är min smak gillar jag Sekelius och önskar henne allt gott i kväll.

Till semifinal

Raggen går med Elov & Beny av Mattias Elovsson, Oscar Kilenius, Tim Larsson, Kristian Wejshag och Johan Werner. Jag absolut avskyr det här av hela mitt hjärta och den här låten är anledningen till att jag är otroligt glad över att barnen inte kommer att spela mellolåtar på repeat. Jag har mer än gärna fel, men tror tyvärr att eländet tar sig till semin, men förhoppningsvis inte längre än så.

Haunted med Rejhan av Mattias Andréasson, Albin Johnsén, Pontus Söderman och Tilde Ronia Wrigsell är ett svårtippat bidrag. Låten, det lilla jag har hört, håller inte riktigt, men Rejhan har sin publik från Talang och jag tror ändå att det räcker till en plats i semifinalen och eftersom alla låtar där tävlar mot varandra kan chansen att ta sig till final vara stor. Oddsen säger att Rejhan åker ut, men vi ska inte underskatta den publik som brukar se Talang, men kanske inte satsa pengar på låtarna.

Åker ut

Länge leve livet med Ewa Roos och Eva Rydberg av Henric Pierroff, Kalle Rydberg och Emil Vaker. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att Ewa och Eva är rätt charmiga och det svänger om låten. Frågan är nu om de kniper dagisrösterna från Elov & Beny, då kan de ta sig till semin, men jag tror tyvärr inte att de kan konkurrera med epadunkarna.

Diamonds med Victor Crone av Victor Crone, Peter Kvint och David Lindgren Zacharias. Ännu en svårtippad låt, men det känns som att vi hört den tusen gånger förr och jag har svårt att se att den ska slå. Inte dålig, men rätt ointressant. Visst kan det funka och kanske hade låten gjort det med en mer känd artist, men jag är tveksam till att Crone har den publik som krävs för att ta en medioker låt vidare.

Inga sorger med Loulou LaMotte av Jonas Thander och Loulou LaMotte är en låt jag verkligen vill tycka om, men det funkar inte alls. Kombinationen soulsångerska, svensk-skånsk text och klämkäck sådan som för tankarna till Samir & Victor i slow motion, funkar inte alls. Även om LaMotte säkert har en del fans från tiden i The Mamas, tror jag inte att de röstar ikväll.

---

Kommentar efter tävlingen

Nu är tävlingen över och jag älskar Farah Abadi ännu mer. Vilket fynd hon är! Jesper Rönndahl klarade sig fint han också, men kanske ska han hoppa över att sjunga och gärna också att dansa balett.

Och låtarna då?

Först måste jag konstatera att Lulu LaMottes låt var väldigt mycket bättre än det lilla klippet lovade. Den nådde nästan upp till kategorin ”bra på riktigt” och det är ett bra betyg. Versen vinner över refrängen och jag gillar verkligen LaMottes framträdande. Det gjorde tyvärr inte tittarna, vilket jag också tippade.

Att inte charmas av Rejhan känns också omöjligt. Lilla gubben och lilla mamma, hon måste vara superstolt. En lite svag låt, som kanske är väl svår att sjunga, men jag tror att den kommer att funka fint på radio. Jag gillar dock även här versen mer än refrängen och hade tippat Rejhan högre än han placerade sig.

Epa-dunk? Ungefär lika hemskt som jag förväntade mig. Imponerad av mig själv att jag stod ut hela låten och ja, jag fattar vad som lockar, men det är inte alls min grej. Hjärtrösterna visade att det var de små och deras föräldrar (eller övervintrade tonåringar?) som röstade. Det hemska är att det här är låten jag kommer nynna på i korridorerna nästa vecka. Tala om plåster.

Victor Crones låt var också lite bättre än jag trodde, med en rejäl dos Avicii-vibbar i refrängen. Att den är tråkig vidhåller jag fortfarande, men det hände lite mer i hela låten ändå än i det korta klippet. Och nej, jag vill egentligen inte kommentera kläder, men vita byxor och svart skjorta funkar sådär. Att han knep den plats jag trodde Rejhan skull få är egentligen inte så konstigt.

Ewa och Eva är ju sötare än sötast. De har känt varandra i 53 år, berättar de och verkar ha en härligt , gnabbig relation. Låten är charmig den också, det går inte att komma ifrån och har deltävlingens bästa höjning. Tanterna får säkert sin publik. Faktiskt tror jag att andra tanter kanske har svårast för dem, men som typ tant gillar jag.

Det är svårt att inte beröras av deltävlingens sista låt, för även om jag egentligen inte gillar musik som den Jon Henrik Fjällgren, Arc North ft. Adam Woods så är energin smittande och jag förstår verkligen att den går till final. Där tror jag dessutom att den kommer att gå långt. Det här känns som en vinnarlåt, men det är kanske förmätet att utse en vinnare efter första deltävlingen, men det gjorde jag å andra sidan förra året efter att ha hört Cornelia Jakobs (som för övrigt gjorde ett fint uppträdande). Samtidigt har Tone Sekelius en riktig Eurovision-låt, så det finns konkurrens.

Vad tyckte då svenskläraren om den göteborgska Boye-läsningen? Jo, den funkade fint! Kan det få en enda ung är läsa Boye är det värt det. Vitsarna var kanske inte riktigt lika bra, men att få s Carl-Einar Häckner var fint. Någon i publiken torkade tårarna efter hans framträdande och jag relaterar.

För övrigt var det bara löjligt att gå igenom hjärtgrupperna innan vi fick veta vilka som gick vidare. Mest irriterande, speciellt när alla tolvor, inklusive pensionärsgruppen, gick till Tone Sekelius. Det betyder att jag tippade rätt gällande finalbidragen, men Victor Crone tog den plats till semifinalen som jag trodde att Rejhan skulle ta.

Vann rätt låtar?