Nja, jag var väl inte jätteimpad förra veckan, men tyckte ändå att programledarduon klarade sig hyfsat. Jag tillhör också den lilla minoritet som tyckte att det var lite kul när Ann Westin läste Boye på en göteborgska fylld av svordomar. Då är jag ändå både svensklärare och göteborgare. Att skoja med klassiska poeter verkar dock vara för mycket för svenskarna och Westin skapade klart störst debatt efter första deltävlingen. Det är bara att konstatera att fler troligen vet vem Boye är än för en vecka sedan.
Ikväll drar turnén till Linköping och sju nya låtar tävlar. Så här tror jag att det går:
Till final
Never give up med Maria Sur av Laurell Barker och Anderz Wrethov är låten med lägst odds, men å andra sidan brukar det inte vara samma personer som tippar som röstar under kvällen. Nu har jag bara hört ett kort klipp, men tycker inte att låten sticker ut på något sätt. Istället är det en ganska vanligt, hyfsat pampig, powerballad, som vi så ofta hör i mello. Det är dock så att Maria Sur kommer från Ukraina och det gör att hon kommer att få ett gäng röster och därför blir det final.
Mer av dig med Theoz av Axel Schylström, Jakob Redtzer, Peter Boström och Thomas G:son är kvällens gladaste låt och kommer att konkurrera med Panetoz om en finalplats. Jag gillade Som du vill, Theoz låt från förra året, som var en total bagatell, men en låt som gjorde mig glad. Årets låt fastnar direkt och även om det inte alls är min typ av låt räcker Theoz energi långt. Jag tror att han kniper finalplatsen, men det kan som sagt bli Panetoz istället. Här är det den som får den yngre publikens röster som vinner.
Till semifinal
On my way med Panetoz av Njol Badjie, Pa Modou Badjie, Nebeyu Baheru, Jimmy Jansson, Robert Norberg, Daniel Nzinga och Anders Wigelius är allt annat än svängig och det här kan räcka långt. Ingen Dansa pausa, men en kul bagatell som sätter sig direkt. Här tror jag dessutom att dagispubliken kan bidra med en och annan röst. Att försöka lika A36 känns dock mest lite krystat, men det kan jag förlåta.
All my life (Where have you been) med Wiktoria av Herman Gardarfve, Melanie Wehbe, Patrik Jean och Wiktoria Johansson. Jag fascineras av den grupp artister som bara dyker upp en gång om året på Melodifestivalen och verkar försörja sig på det. Wiktoria är en sådan och min första reaktion när jag hörde låten var att det är tråkigt att hon blir mer slätstruken för varje år. Låten är inte dålig, men ointressant. Sjung kan hon Wiktoria och refrängen är ett riktigt kletigt tuggummi.
Åker ut
Now I know med Tennessee Tears av Tilda Feuk, Jonas Hermansson, Thomas Stengaard och Anderz Wrethov funkar sådär för mig. Tennessee Tears är en svag kopia av Smith & Tell, men å andra sidan sticker låten ut. Tydligen var gruppen den första att sajnas på Jill Johnsons nya skivbolag Jimajomo och det är möjligt att de har en publik som jag inte känner till, men det här räcker inte för att ta sig vidare.
Comfortable med Eden av Benjamin Rosenbohm, Eden Alm, Emil Adler Lei och Julie Aagaard. Känd från TikTok och Idol (där hen åkte ut i första fredagsfinalen) har Eden nu tagit sig till Linköping. En ganska trevlig låt, men det händer nog för lite för mello och Edens sång håller inte riktigt. Däremot tror jag att den kan funka fint på radio efter tävlingen.
Grytan av och med Uje Brandelius sticker i alla fall ut, men med textrader som ”jag har gjort en gryta med älg och kantarell” tror jag knappast att han vinner speciellt många röster. Brandelius är en klurig låtskrivare, men av det lilla vi får höra av bidraget tror jag att Melodifestivalen är helt fel ställe för honom.
Kommentar efter tävlingen
Maria Sur och Panetoz till final, men det hade lika gärna kunnat bli Theoz. Han gick istället till semifinal tillsammans med Tennessee Tears, överraskningen som vann de äldre tittarnas röster.
Never give up, finns det en bättre titel på en låt framförd av en ukrainsk sångerska? Maria Sur kan sjunga, det är helt klart. Låten är dock en rätt medioker powerballad som känns allt annat än modern. Med det sagt är det en fin symbolisk gest att skicka Maria Sur direkt till final. Gott så. Det här känns inte som någon som varken kan eller ska kritiseras eller ens kommenteras.
Lite kul ändå att Theoz, från Linköping, fick tävla i sin hemstad. En rätt kul låt med en snygg höjning och jag kan faktiskt tycka att det är lite märkligt att den inte gick vidare. Istället blev det Panetoz som vann duellen mellan de glada danslåtarna. Det är liiiite märkligt när de blandar svenska och engelska, men låten är rätt kul trots allt. N salig blandning av allt möjligt, men som de sa inför framträdandet, är det en riktigt glad låt.
Att Tennessee Tears har jag dock svårt att förstå, men åldersgrupperna 60-74 år 75 + tyckte om dem, liksom telefonröstarna, som ganska troligt också är äldre. Ledsen, men Tennessee Tears var verkligen inte bra. Parodi-country, käckt och glatt, nästan hysteriskt, men även om jag inte gillar country kan jag tycka att det finns bra musik i genren. Det bjöds vi inte på ikväll. Borde hamnat sist.
Det gjorde istället Eden och det tyckte jag var lite synd. Hennes låt var bättre än klippet visade, men det blir ändå tydligare att det här inte är en mellolåt, även om den uppenbarligen är det då den tävlar i just mello. Fortfarande lite skakig sång och låten funkar inte alls i sammanhanget. Kanske lite väl lik Ed Sheerans Perfect, men ändå min favorit från kvällen och en låt jag gärna hör på radio.
Wictorias låt var istället sämre än klippet lovade och kanske var det därför hon åkte ut. Lite överraskande att vissa delar lät väldigt Rock Astley. Egentligen kanske det inte alls märkligt. Kommer ni ihåg Stock, Aitken & Waterman som skrev var och varannan låt på topplistorna i slutet av 80-talet? De gjorde bland annat Astleys låtar och en rad andra som lät exakt likadant.
Och så Uje Brandelius. Han har något helt klart, men i mello har inget att göra.
Apropå nostalgi så var det faktiskt rätt trevligt att se Linda Bengtzing och Magnus Carlsson i ett schlager-battle. Bengtzing gjord ett bra jobb, men mest svag är jag helt klart för Magnus Carlsson. Synd att han inte sjöng Live forever, som är en av mina absoluta mellofavoriter. Världen utanför är hyfsad den också och det var kul att se Carlsson dansa i röd dräkt till Not a sinner, nor a saint. Extra plus för Tess Merkel, men var är resten av bandet?!
Bäst då? Edvin Törnblom självklart tillsammans med Bengtzing i Värsta schlagern. En riktigt kul låt ändå. Även om Kom hem funkar fint den också, tänk att den kom redan 2000.
Och förresten gillar jag inte röstningen den här veckan heller. Krystat.