I vår herres hage säsong 1

Jag har sett så mycket elände det senaste att behovet av något mysigt och oförargligt var stort. Valet föll på serien I vår herres hage, vars tredje säsong just släpps på svtplay. Alltså gav jag mig på den första säsongen från 2020 och det visade sig att jag hade rätt, en resa till 1930-talets Yorkshire var precis vad jag behövde.

I första avsnittet söker den nyutbildade veterinären James Herriot från Glasgow söker jobb som assistent till den buttre veterinären Siegfried Farnon på landsbygden i Yorkshire. Självklart drar Herriot ut på gårdarna iklädd kostym och lågskor och lika självklart får han ändå jobbet och börjar anpassa sig till miljön. Andra klassiska motiv som vi bjuds på är den skeptiske och lite elake chefen som motvilligt imponeras av en yngre kollega, men samspelet mellan Herriot (Nicholas Ralph) och Farnon (Samuel West) är så himla charmigt att jag inte bryr mig alls om alla stereotypa skildringar av såväl karaktärer som händelser. Det är bara trevligt och vi vet ju att Farnon snart kommer att mjukna och bli trevligare än han inledningsvis verkar. För att skapa ännu mer lustiga scener introduceras snart ännu en klassiker, den slarvige lillebrodern, här gestaltad av Callum Woodhouse som spelar karaktären Tristan Farnon.

Bröderna Farnon bor tillsammans med sin hushållerska Mrs Hall och när Tristan missar sina sista tentor blir han kvar på gården. Även han planerar att bli veterinär och blir vän med James. Tillsammans står de för de mer moderna och ibland märkliga metoderna, medan Sigfried representerar erfarenhet och korrekthet. En klassisk maktkamp. Vi får möta sjuka kor, kalvande kor, hästar med tarmvred och höns med skadade fötter. Inte sällan blir det dramatiskt och det är förvånansvärt lätt att engagera sig i såväl människor som djur. I det lilla samhället möts dessutom bönder och stadsbord på puben och inte sällan är maktbalansen oväntad.

I vår herres hage puttrar på i ett härligt långsamt tempo och karaktärerna är viktigare än dramatiken. Visserligen hettar det till ibland när djur mår extra dåligt och den spänningen räcker fint. Dessutom är miljön vacker, vilket ger en extra dimension och i slutet av säsongen bjuds vi på ett innehållsrikt och faktiskt ganska dramatiskt julfirande. Jag tycker väldigt mycket om serien och har redan börjat se den andra säsongen.