Veckans kulturfråga v.9 2023

Jag har funderat en del på vad det är som gör att jag vill läsa vissa böcker, medan andra aldrig hamnar på läslistan. Dagens fråga handlar om hur böcker beskrivs och vad som lockar eller avskräcker.

Vilka beskrivningar får dig att vilja läsa en bok?

Vilka avskräcker dig?

Böcker som utspelar sig i universitetsmiljö i Storbritannien eller på Irland får mig i princip alltid att vilja läsa. Det spelar egentligen ingen roll om det är spänningslitteratur eller klassiska romaner. Även USA kan funka, men jag undviker de mest rejäla tegelstenarna som beskrivs som ”the Great American Novel”. Inom genren universitetslitteratur (eller aka-porr som lanserades av Bokhora en gång ui tiden) är även böcker för unga vuxna ofta bra och jag läser gärna så kallade utvecklingsromaner eller på engelska coming of age. Böcker som fokuserar på att skapa en identitet man trivs med lockar i princip alltid. Däremot får det inte handla om för mycket yta och modevärlden är ingen miljö som lockar. Nu har det hänt rätt mycket med feelgoodgenren sedan fokuset låg på utseende, kläder och väskor, men det går i alla fall bort.

Är det något jag aldrig lockas av så är det böcker som beskrivs med orden ”en mustig skröna”. Ändå har jag läst sådana böcker som jag gillar, men min spontana känsla är alltid ”absolut inget för mig”. Detsamma gäller allt som handlar om vampyrer, zombier eller andra övernaturliga figurer. Viss urban fantasy, där fantastiken befinner sig i vårt ”vanliga” samhälle kan jag uppskatta, då de inte sällan erbjuder en vass samhällsanalys.

Konstigt nog lockas den här historieläraren sällan av episka romaner som spänner över generationer. Ordet episk betyder inte sällan ”en onödigt tjock bok som är rätt seg och långtråkig”. Däremot läser jag gärna böcker som utspelar sig i hyfsat modern tid och till exempel förklarar senare konflikter, extra plus om de berör tiden före, under och strax efter kolonialismens tid.

Jag läser en del spänningsromaner och lockas mer av berättelser om gamla brott eller böcker som beskrivs som pusseldeckare, än de som lovar ett högt tempo och inte heller lockar vansinniga seriemördare. Böcker som beskrivs som ”bladvändare” är också luriga, då det kan betyda att det handlar om en riktigt bra, välskriven historia, men också en onödigt våldsam berättelse.