Så fick jag äntligen tummen ur att läsa Stormvakt, första delen av Kristina Ohlssons nya spänningsserie, där tredje boken just släppts. Eftersom jag är lite (eller mycket) barnslig har jag undvikit serien, då huvudpersonens namn irriterat mig. Han heter nämligen August Strindberg och som jag misstänkte, diskuteras sammanträffandet en hel del i boken. Jag hoppas dock att det räcker nu och att vi alla har vant oss vid namnet i bok två. Den store författarens namne är nämligen en trevlig karaktär som jag gärna träffar igen.
August Strindberg har köpt en gammal begravningsbyrå i Kungshamn och där ska han öppna Strindbergs Second hand. Han hyr ett hus på Hovenäset och allt verkar idylliskt tills han får höra historier om huset. Där hittades en kvinna styckad och huset går sedan dess under namnet ”Fryshuset”. När Agnes, en omtyckt lärarinna, försvinner spårlöst är det många som funderar över huruvida det verkligen var rätt gärningsman som dömdes förra gången. Maria Martinsson är en av poliserna som försöker lösa fallet och Strindberg fattar tycke för henne direkt. Till hans förtjusning är hon med i bokklubben som han blir inbjuden till, men hoppet försvinner när han får veta att hon är gift.
Två väldigt trevliga karaktärer och det finns fler. Kristina Ohlsson bjuder på något som måste definieras som mysdeckare, för trots att det självklart finns en del brutala inslag är det ett tydligt fokus på relationer. Som alltid är det välskrivet och jag tror att det här kommer att bli en serie jag fortsätter att läsa mer för karaktärerna än deckarintrigen, inte för att den senare inte är bra och spännande, utan för att karaktärerna känns viktigast. Det gäller både Strindberg, Magnusson och människorna som är inblandade i fallet. Det blir en roman om ett samhälle i första hand och en spänningsroman i andra. Jag gillar det skarpt.
Om boken
Stormvakt av Kristina Ohlsson, Bokförlaget Forum, (2020), 350 sidor
Första delen i Strindbergsserien
Fotograf: Anna-Lena Lundqvist
begravningsbyråer och loppis är intressant, tack för tips