Jag är helt ärligt osäker om jag hade läst ut Sly av Sara Strömberg om det inte varit en bok som fått så stor uppmärksamhet och som ”alla” älskar. De första två gångerna gav jag upp, men det blev tredje gången gillt. Då visade det sig att karaktärerna fick tid att växa och även om jag fortfarande inte blev överväldigad på något sätt, är Vera Bergström tillräckligt intressant för att jag ska vilja läsa vidare i serien någon gång.
När vi träffar Vera Bergström är hon lärarvikarie och längtar tillbaka till skrivandet. Synen hon har på skolan och på lärare är inte nådig och hon vill egentligen inte befinna sig bland alla losers. Hon är femtiosex år, har inga barn, ingen partner, faktiskt knappt något liv alls. Tidigare har hon arbetat på lokaltidningen, men när redaktionen i Jäpen lades ner fanns ingen plats till henne. Nu hoppas hon på en ny chans och när hennes gamla chef på Jämtlandsposten kontaktar henne för att han vill att någon ska gräva i ett fall med en kvinna som hittats död på Åreskutans baksida, tackar hon ja trots att hon har ett annat jobb.
Kvinnan heter Isabelle Sandgren och polisen misstänker att hon har mördats. När Vera börjar gräva efter information visar det sig att det här är en väldigt privat kvinna, utan konton i sociala medier och utan några släktingar. Ett mysterium helt enkelt och ett sådant vill Vera sjävklart lösa. Självklart gör hon det bra och berättelsen vänder flera gånger. Sly är en snyggt komponerad historia, men jag tycker att jag läst väldigt många liknande, med liknande misslyckade huvudpersoner. En helt okej spänningsroman som börjar segt, men tar fart och knyts ihop snyggt på slutet.
Om boken
Sly av Sara Strömberg, Modernista, (2021), 352 sidor