Svartstick av Sara Paborn är kvinnornas bok och vi får följa tre som på något sätt kan knytas till en kursgård i Dalarna. I nutid kommer Paula dit för att gå en kurs i svartstick. Hon brukar åka på olika kurser, men inte för att hon egentligen vill gå dem, utan för att hon vill fly vardagen för en stund. Ofta deltar hon sparsamt och skapar inte ens någonting. Hon pratar inte heller gärna med de andra kursdeltagarna, utan ser kurserna som en chans att vara ensam tillsammans med andra. Just nu behöver hon verkligen komma bort från sitt liv. Dottern har vuxit upp och är på en egen resa under sommaren. Till hösten ska hon lämna hemmet och det är tänkt att Paula ska göra det samtidigt. Lägenheten ska hyras ut och Paula ska flytta med sin kille till hans släktgård. Hon borde se fram emot det, men det finns så många hinder som gör att hon tvekar.
På kursgården finns också Gunni som arbetar i köket. Hon har vuxit upp i det uppdiktade samhället Fordom, där den lika uppdiktade kursgården ligger, men är nu vuxen till och med på väg att bli gammal. Förr låg här en folkhögskola, men det var länge sedan den var öppen. Gunni har bott på ägorna i en före detta Bagarstuga som gjorts om till privatbostad och hon har vant sig vid stillheten på området. Hennes mamma arbetade i skolköket och det har alltid varit en trygg plats för Gunni, som nu tar plats i samma kök när kursgården slår upp dörrarna.
Paulas dotter Stina får symbolisera den unga kvinnan som är på väg ut i livet och i berättelsen om Anita som utspelar sig 1958 får vi möta en annan ung kvinna med stora drömmar. Framtiden kommer till Fordom i form av en ny speceriaffär som ersätter den gamla handelsboden. Där finns amerikanska hyllor och kunderna får själv plocka varor. Bengt, som driver affären, har själv bott i Amerika och med sig hem har han sin amerikanska fru. Utanför affären sitter handelsbodens förra ägare och muttrar om nymodigheter. Anita får jobb i kassan och hon får också en speciell kontakt med den äldre och mycket spännande Bengt.
Det är sällan jag önskar mig tjockare böcker, men Svartstick hade kunnat få vara sisådär 50 sidor längre. Jag hade nämligen velat få veta mer om alla de tre kvinnorna, men kanske mest om Gulli och Anita. Vissa luckor behövs och ska inte överbryggas, men andra hade jag velat få en chans att täppa till. Samtidigt är det lite trevligt att kunna fundera vidare kring karaktärernas öde efter läsningen.
Om boken
Svartstick av Sara Paborn, Albert Bonniers förlag, (2023), 320 sidor
Foto: Karl Nordlund