I onsdags avslöjades årets korta lista med sex titlar som kan vinna årets Women’s Prize for Fiction. Bland dem finns flera flera böcker som lockar till läsning. Mest nyfiken är jag kanske på debutböckerna Black Butterflies och Trespasses, men självklart vill jag också läsa Maggie O’Farrells senaste.
Black Butterflies av Priscilla Morris är en debut som utspelar sig i Sarajevo våren 1992 då kriget drabbat staden. Huvudpersonen Zora är konstnär lärare och vi får följa henne då hon stannar kvar ensam i det som blev Bosnien, medan hon uppmanar sin man och mamma att söka skydd i England. Morris själv är uppvuxen i London, men hennes mamma är från forna Jugoslavien och somrarna tillbringade de i Sarajevo.
Pod av Laline Paull som i debuten The Bees lät bin komma till tals och tog med oss in i en bikupa. Nu är det delfinernas tur och vi får följa med ner i havet. Huvudkaraktären i Pod heter Ea och är en delfin som alltid känt sig lite utanför. En bok i kategorin ”fantastisk eller bara konstig.”
Fire Rush av Jacqueline Crooks utspelar sig på 1980-talet i London, Bristol och på Jamaica. Vi får följa Yamaye som är född och uppvuxen i London och som älskar stadens nattliv. När hon träffar Moose och blir förälskad förändras hennes liv. Nästa förändring kommer när förhållandet tar slut och det är då hon lämnar London för Bristol och senare Jamaica. Crooks föddes på Jamaica och har tidigare främst skrivit noveller. Samlingen Ismigrationen är utgiven på svenska av Aska förlag.
Trespasses av Louise Kennedy utspelar sig i Belfast under The Troubles och författarens debutbok. Huvudpersonen Cushla träffar Michael på sina föräldrars pub. Han är äldre och dessutom gift, men de inleder en relation som kompliceras ytterligare av att hon är katolik och han protestant.
The Marriage Portrait av Maggie O’Farrell finns utgiven på svenska med titeln Lucrezias porträtt. Boken utspelar sig i Florens på 1550-tal där vi får följa Lucrezia de Medici, en av storhertigens döttrar, som trivs med sitt rätt tillbakadragna liv. När en av hennes systrar dör tvingas Lucrezia ta hennes plats och gifta sig med Alfonso, en man som hon inte vet något om.
Demon Copperhead av Barbara Kingsolver är en parafras på Dickens David Copperfield och utsågs till en av 2022 års bästa böcker av The Washington Post och The New York Times. Kingsolver är en klassisk författare som debuterade 1988 och sedan dess vunnit en rad priser, bland annat Women’s Prize for Fiction (som då hette Orange Prize for Fiction) 2010 för The Lacuna och sedan dess har hon stått på min läslista.
Vinnaren presenteras fjortonde juni.
Utifrån de lyriska recensionerna av Trespasses kunde en ju förstå att något stort var på gång. Och ja, det är en suverän roman skriven så att den känns fullständigt autentisk och jag rycks med totalt. På ett sätt är det en ganska traditionell historia, men den brinner på varje sida – en djupt mänsklig berättelse där läsaren inte kan undvika att konfronteras med de moraliska frågor som aktualiseras. Och ja, delvis är det också en smärtsam läsning. Det här är en stor roman, tycker jag. Att det samtidigt är en debutroman är närmast obegripligt.
Vad roligt att höra! Ni blir jag ännu mer nyfiken.
Brukar du läsa listan? Hur gör då isf? Läser du dem på engelska eller väntar du tills de kommer på svenska?
Jag är lite sugen på att ta tag i att läsa de nominerade i ”The women’s prize longlist” men år ett kanske jag kan fundera på att läsa korta listan? Men det känns som så stort STEG. 😐
Det är lite olika, ibland väntar jag på översättningen, men ofta läser jag på engelska. Ganska ofta sätts böckerna bara upp på min oändliga läslista och blir inte lästa alls.