Nattkorpen

Nattkorpen av Johan Rundberg tilldelades Augustipriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok 2021 och sedan dess har jag tänkt att jag ska läsa den. Nu blev det äntligen av och eftersom jag direkt läste vidare i serien kan ni se fram emot fler inlägg om serien om Månvind & Hoff. Det är en serie som utspelar sig i 1800-talets Stockholm, bland barn som befinner sig på samhällets botten.

I Nattkorpen träffar vi för första gången Mika som bor på Barnhuset på Drottninggatan och har gjort så under hela sitt liv. En natt lämnas ett spädbarn in av en ung man som verkar väldigt rädd och mumlar något om den svarta ängeln. Här börjar ett mysterium och det visar sig snart att Mika är i fara. Men till en början lever hon vidare som om ingenting hade hänt, även om spädbarnet är ett spännande tillskott. Hon arbetar tre dagar hos prästen på Kapellet, som inte är en kyrka utan en krog och drömmer om ett liv där hon inte är ständigt hungrig. När hon får höra om Nattkorpen

Polisen Valdemar Hoff söker upp Mika på Barnhuset och ställer frågor om den rapport en yngre kollega gjorde gällande natten då spädbarnet lämnades av den unge mannen. Han tar med sig Mika i sin droska och ber henne att identifiera ett lik. Det visar sig att den döde är mannen som lämnade barnet. Mika inser snart att de två män hon hört tala på Kapellet talade om det här mordet. De berättade att mannen som mördats sagt att Nattkorpen kommit för att hämta honom.

Mika och Hoff arbetar tillsammans för att lösa mordet, något som Barnhusets föreståndare Amelia inte är superförtjust i. Mikas fokus ligger på att skydda spädbarnet, som hon döper till Nora, men blir också inblandad i ett riktigt spännande fall när hon hjälper Hoff. Det är nästan läskigt på riktigt och jag är säker på att grabbarna O hade älskat Nattkorpen när de var i 9-årsåldern. Det här är riktigt bra, tycker även den här 49-åringen.