Svenska Akademien har presenterat två nya ledamöter som officiellt väljs in vid högtidssammankomsten 20 december. De två är språkforskaren David Håkansson, som efterträder Sture Allén på stol 3, och författaren Anna-Karin Palm, som efterträder Kjell Espmark på stol 16.
David Håkansson arbetar till vardags på institutionen för nordiska språk på Uppsala universitet. Han har tidigare arbetat på såväl Lunds som Växjö universitet (det senare heter numera Linnéuniversitetet) och dessutom varit forskare vid Kungl. Vitterhetsakademien. Sedan 2022 är han dekan för Språkvetenskapliga fakulteten på Uppsala universitet. Han undervisar främst inom områdena grammatik och språkhistoria. Fokus är svenska språkets struktur och bruk både nu och historiskt. Exempel på forskning är avhandlingen Syntaktisk variation och förändring En studie av subjektslösa satser i fornsvenska (Lund 2008), Håkansson var också redaktör för antologin Varför språkvetenskap? (Lund 2017) tillsammans med Anna-Malin Karlsson, Stockholms universitet. Ett intressant projekt som han leder sedan 2021 har titeln Hur skönlitteraturen gjorde svenskan modern. Fiktionsprosa, författare och språkförändring 1830–1930.
Anna-Karin Palm debuterade 1991 med romanen Faunen, som jag faktiskt inte läst. Däremot tyckte jag mycket om Målarens döttrar (1997) som blev hennes genombrott. Mest känd är Palm kanske för biografin över Selma Lagerlöf Jag vill sätta världen i rörelse, som kom ut 2019 och nominerades till Augustpriset. Senaste boken Jag skriver över ditt ansikte kom 2021 och handlar om hennes mammas alzheimer. Eftersom min pappa dog med samma sjukdom om än av covid-19, har jag dragit mig för att läsa den, men kanske är det dags nu.
Självklart gissade jag inte rätt när jag funderade över tänkbara kandidater och även om jag kan tycka att en poet skulle ersätta Kjell Espmark måste jag tillstå att Anna-Karin Palm är en fantastiskt val. Hon har skrivit såväl romaner som sakprosa, är alltid påläst och riktigt trevlig att lyssna på. Det känns som att Svenska Akademien till innehållet har förändrats till det bättre genom de senaste invalen. Trots detta sörjer jag ännu att Sara Stridsberg hoppade av för att visa sitt stöd åt Sara Danius och henne sörjer jag av flera skäl. Om David Håkansson vet jag lite, som det brukar vara med språkvetare, men kopplingen mellan språk och litteratur i hans arbete är intressant.
Eva Ström hade suttit fint på Espmarks stol. nu fick hon ju för all del Signe Ekblad-Eldh-priset av Svenska Akademien. Anna – Karin Palm är jättebra och jättetrevlig och hennes bok om mamman är väldigt fin
Har dålig koll på Eva Ström, men Rakkniven låter spännande. Kan tänka mig att åldern kan ligga henne i fatet?