När en kollega kom in i personalrummet förra veckan hade hon med sig en för mig okänd, men väldigt bekant, man. Kanske en ny kollega eller en lärarstudent, tänkt jag först. Sedan funderade jag en kort stund till och insåg att det var Nadim Ghazale, polis och författare till boken Min väg från flykting till hela Sveriges polis, som jag nyss lyssnat på. Jag var självklart tvungen att hälsa och berömma hans bok. Ljudboken är inläst av Ghazale själv, vilket han gör förtjänstfullt och boken har han skrivit tillsammans med Sara Nygren.
För den som lyssnade på Nadim Ghazales sommarprogram från 2021 kommer att känna igen delar av boken och även tonen som är personlig och ändå har en viss distans till det egna livet. Boken ger självklart en mycket längre och mer komplex bild av ett liv som liknar många andras, men självklart ändå är unikt. Ghazale tar oss med på en flykt från Libanon och vi får barnets berättelse av den och även av ankomsten till det nya landet. Mammans gråt som påverkar, ensamheten och de fantastiska äldre damer som tar familjen under sina vingar och visar dem ett Sverige som kanske aldrig hade blivit deras annars. Den vuxne polisen funderar över gränsen mellan de som har och de som är utanför, vilka i hemstaden Borås skiljs endast av några gator. Han pratar också med sina föräldrar om flykten och hur livet har varit och inser att barnets bild inte är densamma som de vuxnas. Just den cirkelkomposition vi bjuds på och hur flera perspektiv blandas, gör det här till en väldigt genomtänkt och välskriven biografi.
Nadim Ghazale vågar vara personlig och är det som privatperson, men också som polis. Han har sin syn på samhället och vad som behöver göras. Den är inte naiv, men inte heller så enkelspårig som politiken blivit den senaste tiden. Beskrivningen av polisyrket, dess faror och utmaningar, men också glädjen i att göra skillnad, är också den komplex. Ghazale ger inga enkla svar, utan bjuder istället på flera perspektiv. Sådana böcker behövs. Det här är också en bok som jag tror kan passa utmärkt att läsa i skolan, kanske främst på gymnasiet, men också i år 9. Ghazale visar att det går att lyckas, men skuldbelägger inte den som hamnat fel. Mycket av det han skriver får mig att tänka på vilket samhälle jag vill ha och vilken roll jag spelar i det. Det borde alla göra.
Om boken
Min väg från flykting till hela Sveriges polis av Nadim Ghazale och Sara Nygren, Bokförlaget Forum, (2022), 230 sidor
Foto: Maria Östlin