Jag hade gärna sett fler avsnitt i serien Nolly där Helena Bonham-Carter briljerar som såpastjärnan Noele ”Nolly” Gordon. Nu blev det tre och de är underbara. Russel T. Davies har tidigare bland annat skrivit manus till Doctor Who och skapat de fantastiska miniserier som Years and years och It’s a sin. Helt klart en favorit.
När vi träffar Nolly första gången har hon spelat sin roll som motellägaren Meg Mortimer i serien Crossroads under många år. Serien hade premiär 1964 och sändes flera dagar i veckan. Inte lika känd som Coronation Street, vilket påpekas flera gånger, men ändå populär. Året är 1981 och arbetet har blivit Nollys liv. Visst kan det vara enformigt ibland, men skådespelarna och personalen som arbetar med Crossroads har blivit som hennes familj. Mest av allt tycker hon om Tony Adams (Augustus Prew) som spelade hennes dotters man från 1978. Att Nolly inte var enkel att arbeta med görs tydligt, men att hon skulle skrivas ut ur serien var det ingen som trodde. Just detta handlar miniserien om.
Det är en fröjd att se Nolly. Skådespelarna är skickliga, manuset bra och allt är härligt brittiskt. Jag visste ingenting om varken serien Crossroads eller Nolly, men fastnade för hennes öde. Nu är det här ingen dokumentär, men vi får en skildring av tv-livet i början av 80-talet som känns trovärdig. Det hade inte skadat med ett avsnitt eller två till, då det finns mer att berätta om Nolly både i och utanför tv-serien, men å andra sidan blir det aldrig långsamt och utdraget. En tv-serie om en tv-serie är allt lite meta och jag rekommenderar er utan tvekan att lägga några timmar på en resa till 80-talet, om inte annat för att få uppleva Bonham-Carters skickliga skådespeleri.
