Veckans kulturfråga v.23 2023

Igår var det Sveriges nationaldag och eftersom Gustav Vasa, eller Gustav I, valdes till kung i Strängnäs, vilket ses som starten för Sverige som nation. Krönt till kung blev han först nästan fem år senare i Uppsala domkyrka, men det var i januari. Är då Gustav Vasa en man att hylla? Visst formade han på många sätt nationalstaten Sverige, men han ökade också statens makt rejält. Kanske tycker jag att regeringsformen från 1809 är vettigare att fira om man nu ska fira något just 6/6. Samtidigt är det jämt och bra att fira att Sverige fyller 500 år. Dagens kulturfråga handlar om vårt vackra land och hur det skildrats i litteraturen idag och historiskt.

Vilka böcker tycker du beskriver Sverige på ett bra och intressant sätt?

Rent historiskt är det de gamla arbetarförfattarna som jag tycker skildrar Sverige bäst. Det är trots allt de som har det sämre ställt som varit i majoritet. Jag tycker till exempel väldigt mycket om Per Anders Fogelströms Stadsserie som beskriver livet i Stockholm från 1860-1968, under en tid då det moderna Sverige växer fram. Visst är det imponerande ändå att jag lyckas få med den nästan oavsett fråga?!

Elin Wägners Pennskaftet och Norrtullsligan beskriver viktiga händelser för kvinnor i Sverige under början av det förra seklet. Sveriges historia är inte bara kungarnas och adeln historia, utan folkets och inte minst de utsatta gruppernas. Jonas Gardell skriver om homosexuellas situation i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar och Elin Anna Labba om samerna i Herrarna satt oss hit. Mer modern är Stöld av Ann-Helén Laestadius och Elin Persson skildrar en väldigt utsatt grupp i De afghanska sönerna.

Sedan är jag faktiskt trots allt ganska intresserad av kungligheter och är riktigt nyfiken på Gustaf Skördemans bok Rebellen om Gustav Vasa som just kommit ut. Jag planerar också att läsa Straff av Ann-Helén Laestadius nu när den kommit som e-bok på strömningstjänsterna.