Transatlantic är en miniserie som bygger på verkliga händelser. Huvudpersonen Mary Jayne Gold var en rik, amerikansk arvtagerska som använde sin förmögenhet, eller snarare sin pappas pengar, till att rädda judar från Frankrike till USA under andra världskriget. Tillsammans med Varian Fry, en amerikansk journalist, drev hon ett räddningsnätverk i Vichy. De hjälpte flera tusen människor att undkomma en säker död. Bland dem fanns till exempel Marc Chagall, och Hannah Arendt. Organisationen involverade en grupp personer och skildringen av dem är riktigt trevlig. De lever ett på många sätt alternativt liv i ett stort hus kallad Villa Air-Bel, där festerna är många och livsstilen skulle kunna ses som opassande. Mary Jayne blir kär i Albert Hirschman, en tysk man som senare blir ekonom om man får tro Wikipedia. Frågan om huruvida han ska fly eller stanna går som en röd tråd genom serien. För Varian Fry är kärleken ännu mer komplicerad. Han är kär i Thomas Lovegrove som är en av de fiktiva karaktärerna i historien.
Mycket är bra med Transatlantic. Skådespelarinsatserna är till exempel bra och det var kul att återse Gillian Jacobs som jag tidigare sett i Community. Hon spelar Mary Jayne Gold och gör det med den äran. Ännu mer tycker jag kanske om Cory Michael Smith som spelar Varian Fry. Tyvärr känns historien lite utdragen och trots att det ”bara” är sju avsnitt blir det ibland lite segt. Som helhet är det dock en fin historia även om den känns lite väl ”mallad” och stereotyp. Det finns en spännande historia här och det hade gått att göra mer av den. Nu är den i alla fall hyfsat spännande och miljön är fantastisk.
