Carrie Soto var aldrig en speciellt älskad tennisspelare, men hon var bäst. Ingen annan har vunnit så många grand slam-titlar som hon gjort. Hela 20 stycken. Vi får följa henne från hon var liten tills hon blir en hyllad stjärna och berättelsen om hur hon blir allt bättre på tennis och samtidigt skapar ett varumärke är riktigt bra. Så kommer då den dag när Carrie Soto inte längre är bäst. Visserligen har hon slutat med tennis sedan flera år tillbaka, men slamrekordet har hon kvar. Året är 1994 och hon sitter i publiken när finalen i US Open spelas. Den vinns av Nicki Chan som därmed tar sin tjugonde slamtitel. Hon är fortfarande ung och sannolikheten att hon vinner fler är stor. Carrie Soto är inte alltid bäst.
För den som skapat ett annat liv utanför tennisen hade det här kanske inte varit en så stor grej, men för Carrie skakar hela världen, Hon bestämmer sig för att börja träna igen och att göra comeback. Tanken är att hon ska delta i de fyra stora tävlingarna Australian Open i Melbourne, Franska öppna i Paris, Wimbledon i London och US Open i New York och hon ska vinna minst en av dem. Därmed ska hon visa hela tennisvärlden att Carrie Soto fortfarande är bäst. Carries pappa och före detta tränare lägger upp ett rejält program och Carrie kör järnet. Hon tränar tillsammans med Bowe Huntley som även han bestämt sig för att göra comeback. Större delen av boken handlar om året då allt ska hända och mycket faktiskt händer. Allt har inte med tennis att göra, men mycket.
Troligen hjälper det att gilla tennis, men jag tror att Carrie Soto is back kan gillas även av sportskeptiker. För mig som vuxit upp med tennis är det otroligt spännande att läsa om de matcher Carrie Soto spelar och få följa henne genom framgångar och motgångar. Men Carrie Soto is back är inte bara en bok om tennis, utan också en bok om att ta revansch, om hur en pappa och hans dotter hittar tillbaka till varandra och inte minst hur viktigt det är att hitta en plats i livet som man trivs med. För Carrie Soto har tennis varit allt och det som definierat henne. Det är därför självklart att göra comeback för att inte förlora den status som skapat henne.
Vi får också en inblick i hur tufft det är att vara idrottskvinna och hur media bestämmer vem som ska hyllas och vem som ska sänkas. Taylor Jenkins Reid är verkligen bra på att lyfta kvinnors villkor i branscher som behöver bli bättre på jämlikhet. I veckan läste jag om hur de spelare som deltar i VM i fotboll i Australien och Nya Zeeland för första gången ska få rejäl ersättning av Fifa, ett litet steg mot en mer jämlik idrottsvärld, men det finns många kvar.
Carrie Soto is back av Taylor Jenkins Reid är en rapp och spännande bok om en idrottsvärld där du kan påverka mycket som individ, men långt ifrån allt. Skildringen av Carrie Soto (som för övrigt dök upp som en av gästerna på festen i Malibu Rising) är intressant. Hon är inte en person som är lätt att tycka om alla gånger, men hon har driv så att det räcker och blir över. Jag fascineras av människor som offrar allt för att nå ett specifikt mål och Carrie Soto är en av dem. Hennes karaktär sägs bygga på Serena Williams, men också andra spelare som Venus Williams, Billie Jean King, Martina Navratilova, Chris Everett och Steffi Graf. Stora spelare som offrat om inte allt, så mycket, för att nå toppen. Carrie Soto is back avslutas kvartetten om kända kvinnor i olika delar av nöjesindustrin och jag gillar dem alla.
Om boken
Carrie Soto is back av Taylor Jenkins Reid, Random House Publishing Group, (2022), 400 sidor
Jag tyckte också om den!