The Last Remains

Först fick The Last Remains vila lite i min Kindle. Jag klickade fram den ibland. Titta på omslaget. Läste några rader. Sedan fick den vänta igen. När jag väl bestämde mig för att börja läsa den på riktigt, gjorde jag det i små portioner. Jag ville stanna hos Ruth så länge som möjligt och jag visste att det här var sista berättelsen om henne. I det här inlägget om den sista boken av femton kommer det att spoilas rejält, så det är ingenting som rekommenderas för den som inte läst de tidigare fjorton böckerna. Några spoilers för den som inte läst bok femton ska däremot inte finnas.

Första boken om Ruth Galloway hette The Crossing Places och kom ut 2009. På svenska fick den titeln Flickan under jorden och gavs ut samma år. Att en arkeolog fick vara en del av brottsutredningar var något jag inte läst om förut och jag fastnade direkt för den lugna stämning som Elly Griffiths skapade, trots att människor faktiskt dog. Det var spännande, men de blodiga detaljerna få. Istället kunde Ruth undersöka några gamla ben och hitta ledtrådar som hjälpte polisen i nutid. Den viktigaste polisen blev tidigt Nelson och deras av- och på förhållande har gått som en röd tråd genom serien. Ibland har jag irriterat ihjäl mig på dem, men oftast har jag bara önskat att de kunde kommunicera bättre och inte vara så jäkla envisa. Någonstans i mitten av serien var jag faktiskt på väg att ge upp helt och The Dark Angel som utspelar sig i Italien gjorde mig rätt irriterad. Ruth ältade sin vikt och Nelson fantiserade om henne i baddräkt. Ett lågvattenmärke. Sedan hände något och de senaste böckerna har varit riktigt, riktigt bra. Imponerande av Elly Griffiths.

Andra personer runt Nelson och Ruth har kommit och gått, men några har varit där hela tiden. Cathbad, druiden, är en sådan och frågan är om han inte är min favorit ändå. I denna den sista boken står han i centrum. När en vägg i ett café rivs hittas kvarlevorna av en människa. Det visar sig vara Emily Pickering, en ung arkeologistudent som studerade i Cambridge och försvann spårlöst efter en utflykt 2002. Med på den fanns Cathbad, men den som polisen är mest nyfiken på är professor Leo Ballard som Emilys föräldrar misstänkte för försvinnandet.

Ruth har problem på jobbet. Eller egentligen går det utmärkt på många sätt, men universitetet har bestämt sig för att lägga ner arkeologifakulteten och erbjuder henne ett annat jobb. Istället kämpar hon och kollegorna för att få ha kvar sin institution, men i tider av effektivisering, där arkeologi inte anses nödvändigt, har de en svår kamp framför sig. Dottern Kathy har blivit tonåring och börjar bli allt mer mobil. Att ta sig till och från deras hus ensam är dock inte enkelt och ibland funderar Ruth på om det ens är möjligt att bo kvar. Samtidigt älskar hon sitt hus och nu när hennes syster flyttat in i huset bredvid har hon dessutom trevligt sällskap.

Nelson bor ensam i sitt och Michelles hem. De är fortfarande gifta, men hon reste till sin mamma under covid och har inte kommit tillbaka. Nelson funderar mycket på vad han egentligen ska göra med sitt liv. Förändringar är inte hans grej och att hans chef försöker få honom att gå i pension gör honom förbannad. Egentligen skulle han nog vilja vara med Ruth, men en del av honom vill också tillbaka till Blackpool. Vilken roll Michelle ska spela i hans liv vet han inte alls. Som mamma till tre av hans fyra barn finns hon alltid där, men frågan är om han vill vara gift med henne.

Elly Griffiths ger med The Last Remains sina läsare ett snyggt och värdigt slut på en lång serie. Gamla fall och forna karaktärer dyker upp och bildar en helhet. Fallet är ovanligt spännande och som vanligt är det flera karaktärer som råkar rätt illa ut. De flesta frågorna får ett svar, men visst är det så att Griffiths håller en liten, liten springa öppen för ett eventuellt återseende av Ruth, Nelson och de andra i alla fall på avstånd?! En nygammal karaktär får gärna bli huvudperson i en ny serie, eller förresten, det finns fler möjligheter att skapa nya serier med någon eller några av karaktärerna. Inte nu, men kanske senare. Just nu lämnar jag gärna Ruth och de andra där Griffiths lämnar dem. Vi är nog ganska klara med varandra trots allt.

---