När vi träffar vännerna från Yani igen har de börjat gymnasiet och allt förändras. Amir är utvisad och befinner sig långt bort, men faktum är att även vännerna som börjar på andra skolor verkar försvinna. Rayan har svårt att veta hur han ska agera i sin nya klass på sin nya skola. Visst vill han ha nya vänner, men han känner aldrig att han smälter in. För de andra är han alltid grabben från förorten med allt vad det innebär i form av fördomar. Inte blir det bättre av att Caspian börjar passa in på flera av dem och när Rayan hittar en skottsäker väst i hans garderob blir han orolig på riktigt. Den som finns kvar är Wahida och Rayan är kär, men inte ens kärleken är enkel och hon vill inte att de ska ses tillsammans.
I Abow fördjupar Nora Khalil porträtten av de ungdomar vi introducerades för i debuten. Teman som vänskap och kärlek är fortfarande centrala, men kanske är det funderingarna kring identitet som sticker ut mest. Rayan har vetat vem är är, en smart kille som har många vänner, men i den nya skolan är han någon annan. Visst får han nya kompisar, men de gånger han försöker förena sin gamla värld med den nya blir det komplicerat. Kanske är detta det tydligaste exemplet på segregation och hur fördomar förstärker den.
Det jag saknar i Abow är ett slut som gör mig redo att släppa karaktärerna, men något sådant får jag inte. Khalil skildrar skickligt övergången mellan barndom och ett friare, vuxnare liv och hon gör det bra, men jag önskar att fler trådar kunde knytas ihop. Kanske blir det en tredje bok, det hade jag önskat. Speciellt Rayans och Wahidas berättelse behöver ett slut.
Om boken
Abow av Nora Khalil, Natur & Kultur, (2023), 181 sidor