Susanne bor i den lilla bruksorten Forshammar och hennes sambo Lars är chef på fabriken där Tommy Roos arbetar. Hon har passerat femtio, barnen har flyttat ut och själv har hon mist sin funktion. Visst försöker hon starta en verksamhet med coachande samtal, men det går helt ärligt sådär. Den enda som verkar behöva henne är modern, men när hon dör finns ingenting kvar. Lars, som är några år äldre, har också tröttnat på allt, men han har en plan. Han går i tidig pension efter att ha fått ett bra avtal med sin arbetsgivare och köper ett nytt hus nära en golfbana och nu vill han flytta. Att Susanne inte alls blir glad över hans överraskning verkar han inte alls förstå. Det slutar med att han flyttar till det nya huset och hänger där med sina golfspelande vänner, medan Susanne flyttar ut till familjen gamla och väldigt spartanska sommarstuga. Där får hon tid att tänka över sitt liv och vore det inte för att Lotta från affären hade dykt upp i tid och otid skulle det varit riktigt rofyllt. I grannstugan flyttar en man in och han visar sig vara trevligt sällskap.
Jag tyckte verkligen om Cecilia Klangs förra bok Kan innehålla spår av Tommy Roos och stämningen finns kvar i I södra Norrland väntas regn. Karaktärerna är lite udda, lite tilltufsade och lite bedagade, men också trevliga att följa. Jag lyckas till och med fastna för Lotta trots att jag inledningsvis tycker lika illa om henne som Susanne gör. Det är uppfriskande att läsa en bok som inte följer alla mallar utan faktiskt låter oss lära känna riktiga människor. Susanne sveps inte bort av någon fantastisk man, hon köper inget café och hon genomgår inte någon otrolig förändring. Däremot funderar hon över sitt liv och de val hon gjort, eller ibland inte gjort. Hon närmar sig personer som borde vara viktiga för henne, men inte är det och försöker komma fram till vad som egentligen är viktigt. Hatten av för Cecilia Klang, för det här är riktigt bra.
Om boken
I södra Norrland väntas regn av Cecilia Klang, Bokförlaget Polaris, (2023), 368 sidor