I Det gula ljuset av Augustin Erba får vi träffa 13-åriga Wilma som just flyttat från Stockholm till Göteborg. Hatet hon känner mot sin nya hemstad vet inga gränser. Den nya skolan är hemsk och eleverna där ännu värre. Det spelar ingen roll att hennes mamma bedyrar att det är en av stadens bästa skolor, för Wilma hittar inget positivt med den. Det skulle vara Konrad då, som faktiskt är riktigt vettig om än lite märklig. Ännu märkligare är den nya NO-vikarien Anna.
I trädgården till det nya huset finns ett övergivet växthus där Wilma börjar hänga i brist på bättre alternativ. Där upptäcker hon en två ögon som lyser i mörkret, vilka visar sig tillhöra en ödla. Det konstiga är att alla andra tror att det är en katt. Tankarna går till Alice i Underlandet då hon hittar en hemlig väg från växthuset och ett par glasögon som gör att hon kan se det gula ljuset. I denna den första boken i en planerad serie går allt i ett rasande tempo, men äventyret hinner knappt börja. Även om det redan nu är spännande hade boken tjänat på att vara lite längre. Nu är frågorna långt fler än de få svar vi får om växthuset och den värld som Wilma så smått börjar upptäcka. Med det sagt är Det gula ljuset en bra och spännande bok och jag hoppas verkligen att fortsättningen kommer snart. Lättlästa, välskrivna böcker med substans behövs för åldersgruppen och jag gillar hur Erba kombinerar vardagsrealism med fantasy.
Om boken
Det gula ljuset av Augustin Erba, Del 1 i serien Den förlorade staden, Rabén & Sjögren, (2023), 234 sidor