Vilken fröjd det är att läsa en så välskriven bok som Claire, som havets ljus av Edwidge Danticat, en bok som jag troligen inte hade läst om det inte vore för sommarens inläggsserie om kultur från de länder som tävlar i fotbolls-VM. Författaren Edwidge Danticat är nämligen från Haiti och det är också där boken utspelar sig, i den lilla staden Ville Rose med cirka 11000 invånare. Med flickan Claire i centrum lär vi känna några av dem och Danticat låter deras öden sammanflätas.
Historien tar sin början den dag Claire fyller sju år. Det är också lika länge sedan hennes mamma dog, då dagen hon föddes också var moderns dödsdag. Att glädje och sorg hör ihop är ett tydligt budskap i Claire, som havets ljus. Döden träder in redan i första kapitlet då en fiskare överraskas av en jättevåg. En annan fiskare, Claires pappa Nozias, sover lite längre än vanligt och klarar sig därför med livet i behåll. Det är en stor dag för honom och för hans dotter, då Nozia tagit ett beslut om hennes framtid.
Vi tas sedan med bakåt i tiden till Claires tidigare födelsedagar och pusslet om hennes liv börjar läggas. Ett pussel som också innefattar andra invånares liv, då ingen människa är en ö. Madame Gaëlle arbetar i och äger stadens tygaffär, en affär som Claires mamma ofta besökte, knyts på många sätt samman med Claire och hennes föräldrar. Stadens borgmästare Albert Vincent är en annan. Han blev borgmästare på Claires sjätte födelsedag, men det är inte den enda kopplingen mellan dem. Hennes mamma, som också hette Claire, arbetade på hans begravningsbyrå. Bit för bit läggs pusslet, tills det bildar en helhet. Det är så otroligt snyggt och så otroligt bra, men inte helt lättläst och boken kräver koncentration. Oavsett hur många kopplingar du som läsare uppmärksammar är det här dock en bok utöver det vanliga. Jag rekommenderar den varmt.
Om boken
Claire, som havets ljus av Edwidge Danticat, Bokförlaget Tranan, (2019), 315 sidor
Översättare: Dorothee Sporrong