Dags för en kulturell spaning på det stora landet i öster, Kina. Deras VM-äventyr startade med en förlust mot Danmark, trots att det stod 0-0 i 89 minuter. Tufft. Hela turneringen blev tuff och Kina slutade trea i gruppen. Det här inlägget borde alltså skrivits tidigare. Jag inser att det var rätt länge sedan jag läste något från Kina, men några gamla favoriter har jag hittat.
Den kanske märkligaste intervju jag gjort var med Xiaolu Guo på Bokmässan 2015 tillsammans med Helena. Författaren var aktuell med Jag är Kina och den hade vi båda läst inför intervjun. Vi frågade också om Krtfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande som tidigare kommit ut på svenska, men ingen av oss hade läst de böcker som inte översatts och hade dessutom dålig koll på dem. Författaren blev sur, vi blev lite illa till mods. De två böcker jag läst av Xiaolu Guo är dock väldigt bra och jag rekommenderar dem.
Vilda svanar av Jung Chang är en familjesaga som sträcker sig över tre generationer. Jag läste den på 90-talet då den var ny, både på svenska och engelska, men har många gånger tänkt läsa om den. I minnet är den fantastisk.
Något av en klassiker är Att leva av Yu Hua som beskriver livet i Kina från nationens födelse. Författaren berättar om hur det kommunistiska samhället formas, frodas och krackelerar. Vi får träffa den gamle mannen Fugui med oxen som bär hans namn, som berättar historien om sitt liv. Filmatiseringen av boken från 1994 är också otroligt bra.
Samlade dikter av Bei Dao, översatta till svenska 1995 av tidigare akademiledamoten Göran Malmqvist är en fantastisk samling dikter. Bei Dao, pseudonym för Zhao Zhenkai, räknas som en av Kinas främsta poeter internationellt, men efter sin inblandning i demonstrationerna på Himmelska fridens torg har han tvingats leva i exil.
Malmqvist har också översatt nobelpristagaren Mo Yans böcker till svenska och därför kritiserade vissa beslutet att ge denne författare priset. Jag har ännu inte läst någon av Mo Yan, men däremot sett filmatiseringen av Det röda fältet och den tyckte jag mycket om. Mo Yan är en pseudonym för Guan Moye och betyder ”Tala inte”.
Jag är kanske mer sugen på att läsa Kärlek i det nya årtusendet av Can Xue, men som alltid blir jag lite skeptisk när det talas om magiska inslag. En annan författare som jag tänkt läsa något av är Yan Lianke och jag tror till och med att jag påbörjade hans Tre bröder. Oklart varför jag inte läste ut den.
På årets långa lista till Booker International Prize återfinns Ninth Building av Zou Jingzhi som handlar om kulturrevolutionen ur ett barns och senare en tonårings perspektiv.
Jenny Tinghui Zhang föddes i Kina, men bor nu i USA. Hon har skrivit boken Four Treasures of the Sky som låter riktigt bra.
Den kinesiske konstnären Ai Weiwei ställer ut på Tjörn i sommar. Det är i den fantastiska skulpturparken Pilane som några av hans skulpturer finns att beskåda. Som så många andra kulturella personer från Kina lever Ai Weiwei i exil.
Fan Bingbing är en av Kinas mest kända skådespelerskor och hon har gjort en rad internationella roller. Ett tag var hon en av världens bäst betalda skådespelare och 2018 anklagades hon för skattebrott. Därefter försvann Fan Bingbing och slutade posta inlägg på sociala medier. När hon återkom i början av oktober var förklaringen att hon suttit i någon form av husarrest på en resort och där inte fått kommunicera med omvärld. Nu är hon dock tillbaka. Senaste filmen heter Green Night och visades på filmfestivalen i Berlin.
Xiaolu Guo som skrivit Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande, Nobelpristagaren Mo Yans böcker gillade jag inte, starka och grymma böcker.