Under semestern plockade jag upp Farväl, Söderberga som är tionde och sista delen i Eli Åhman Owetz serie om det fiktiva samhället Söderberga. Under seriens gång har olika personer därifrån fått stiga fram som huvudpersoner och jag har läst och gillat flera av dem. När jag började läsa Farväl, Söderberga insåg jag dock att det var ett misstag. Bokens huvudperson är nämligen Anna-Lisa och eftersom jag inte läst de tidigare böckerna om henne kände jag att jag ville lära känna karaktären bättre innan jag läste den sista boken om henne. Jag bytte därför bok, reste nio år tillbaka i tiden och läste En sommar på luffen istället.
Anna-Lisa är 30 år, nybliven singel och ganska missnöjd med livet. Efter att ha läst Harry Martinssons Vägen till Klockrike bestämmer hon sig för att ge sig ut på luffen precis som luffaren Bolle. Hon packar några få ägodelar i ett prickigt knyt och ger sig av. Målet är att följa i Bolles spår och leva ett liv som liknar hans. Hon ska jobba för mat och kanske husrum. Ett riktigt äventyr tänker hon sig och ett äventyr blir det. På väg mot Klockrike träffar Anna-Lisa på en rad mer eller mindre märkliga karaktärer och den som fascinerar henne mest är kanske raggaren Ralf.
En sommar på luffen är en lättsmält och lättläst historia som passade bra att läsa i sommar. Nu har jag inte läst Martinssons bok och kanske hade det gett ytterligare en dimension till En sommar på luffen. Nu blir läsupplevelsen helt okej och trots att Anna-Lisa gör mig ganska irriterad ibland, har jag ändå trevligt i hennes sällskap. Däremot tycker jag att det är tydligt att Eli Åhman Owetz har utvecklats som författare och de senare böckerna i Söderbackaserien är bättre. Samtidigt är jag glad att jag tog beslutet att börja serien från början.
Om boken
En sommar på luffen av Eli Åhman Owetz, Förlaget Orda, (2015)