Sommaren 1985 var jag elva år gammal och fortfarande barn, men på väg in i tonåren. Huvudpersonerna i John Ajvide Lindqvists bok som heter just Sommaren 1985 har alla utom en fyllt 14. Det är en speciell sommar, inte bara för att det är Live Aid-sommaren, utan för att de hittar en sjöjungfru. Något jag tycker om i boken är kopplingarna till musiken och flera gånger konstaterar jag att jag och huvudpersonen Johannes. Även jag älskade Depeche Modes Somebody och lyssnade på den om och om igen på min guldfärgade freestyle. Fem år senare hörde jag Martin Gore sjunga den live i Scandinavium. En av mina största musikupplevelser någonsin.
Jag la mig på sängen, ploppade i ”Some great reward” med Depeche i min freestyle och lyssnade igenom hela. Sedan spolade jag tillbaka och lyssnade på sången ”Somebody” ett par gånger till. ”I want somebody to share, share the rest of my life. Share my innermost thoughts, know my intimate details.”
Om jag tvingades välja en enda sång som skulle få stå som representant för mitt känsloliv så var det ”Somebody”. Texten, melodin. Martin Gores sätt att sjunga, Alan Wilders pianospel. Allt gick rakt in och även här bör betonas att jag inte för ett ögonblick tänkte på sjöjungfrun. Hon hörde inte till den drömmen, i den mån det var en dröm.
När vissa hör en sång om längtan efter kärlek likt ”Somebody” kanske de föreställer sig en viss person som de riktar sången mot. Det gjorde inte jag. Jag hörde bara Martin Gores ljusa, känsliga röst som ur ett tomrum, en bön utsänd i universum och giltig för alla ensamma. När jag tryckte på STOP var det fuktigt i ögonen.
En smakebit på en søndag är en norsk bloggaktivitet som man hittar hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Tanken är att vi ska bjuda varandra på smakebitar ur böcker vi läser just nu. Dagens smakbitar hittar du här.
Tack för smakbiten! Har läst boken för några veckor sedan och gillade den. Själv var jag dock bara 6 år den sommaren och kommer inte ihåg Live Aid .
Härligt! Sambon har den i bokhyllan och jag hade tänkt läsa den i sommar men vet inte hur det blir nu. Jag såg DM -86 första gången tillsammans med brorsan och pappa. Det var nog ett försök från pappas sida att blidka oss barn då han precis dumpat mamma för en yngre kvinna. Men DM har förblivit ett absolut favvoband även om jag tappade dem ett tag mitt i livet.
har inte läst Ajvide Lindqvist och kommer kanske inte göra det heller, tack för smakbiten, inte hört DM heller.
Denna kommer jag att läsa så småningom. Tycker verkligen om John Ajvide Lindqvists böcker.
Åh jag började läsa hans böcker med Låt den rätte komma in 2005! sen läste jag alla böcker han skrev fram till Himmelstrand 2014. Sen har han fallit i glömska eller nåt. Tror dock inte att just den här titeln är den bästa för mig, Depeche Mode var inte mina idoler, jag är för gammal för det, född på 50-talet. Intressant hur sånger och sångtexter kan väcka minnen. Tack för smakbit
Tack för smakbiten. Trots att jag tänkt sluta läsa böcker av författaren så testade jag ändå denna, men gav upp, så det var den sista chansen det! 😉
Jag är sugen på den boken just för att jag hört att den beskriver tidsåldern bra, och 1985 var jag 18 och det hände mycket i mitt liv då. Men just Depeche Mode har jag nästan ingen relation till (utom att man såklart känner till dem!). Fin låt var det! Och bra beskriven i texten.
Det är mer magisk realism än skräck egentligen. Jag tycker om den!
Den har jag inte läst håller på med en annan bok av författaren men är inte helt såld.
har inte läst mycket av Ajvide Lindqvist, men jag läste Låt den rätte komma in och var förvånad över att jag gillade den. kul att känna igen sig i musiken i en bok. lika roligt som att känna igen litterära referenser
Kände precis som du när jag läste Låt den rätte komma in. Gillar nog mest Människohamn av dem jag läst, men tappad bort honom lite efter Himmelstrand som jag tyckte var väldigt märklig.