Jag borde inte vara överraskad över att Maggie O’Farrells senaste bok Lucrezias porträtt är fantastisk. Ändå drog jag mig lite för att läsa den, då jag fått för mig att historiska romaner inte är min grej. Maggie O’Farrell är dock min grej, oavsett vad hon skriver. Språket är fantastiskt, karaktärerna levande och drivet i berättelsen gör att jag inte kan sluta läsa. Jag vet ju hur det går för Lucrezia de Medici, men ändå vill jag veta hur författarens berättar historien. Precis som i Hamnet finns faktan, men O’Farrell skapar något annat, något mer när hon gestaltar och väcker de sedan länge döda till liv. Mycket troligt var det inte precis så här det gick till, men det spelar mindre roll. Spekulationerna kring Lucrezias död är många och O’Farrell väljer att tolka historien på sitt sätt. Mer om det får du veta i en fantastisk intervju i Babel.
Egentligen var det Lucrezias syster Maria som skulle gifta sig med hertig Alfonso, men när hon dog fick Lucrezia ta över både brudklänning och make. Hon var endast 15 år gammal, han var 27. De hann inte vara gifta mer än ett knappt år innan hon blev sjuk och ett par månader senare dog hon. TBC och/eller förgiftning. Ingen vet riktigt. Jag tycker om hur O’Farrell gestaltar henne, som ett nyfiket, begåvad barn som växer upp till en tonåring som inte vill bli styrd, men som inte får bestämma över sitt liv.
Att det är just porträttet av Lucrezia som gett namn åt boken är inte så konstigt. Det är ett bröllopsporträtt som O’Farrell fastnade för, då Lucrezia visade mer känslor än vad som är vanligt på renässansporträtt. Konst har en viktig roll i boken och så även processen när porträttet skapades. Det är tydligt i intervjun ovan att Maggie O’Farrell verkligen bryr sig om Lucrezia och att hon vill ge henne upprättelse. En bortglömd flicka som inte fick leva länge.
När jag summerar mitt läsår i slutet av 2023 kommer Lucrezias porträtt utan tvekan att återfinnas bland årets riktigt stora läsupplevelser. Den är så otroligt välskriven och så väldigt bra. Malin Bylund Westfelts översättning är dessutom fantastisk. Jag kommer att försöka pracka på alla den här boken. Missa den inte.
Om boken
Lucrezias porträtt av Maggie O’Farrell, Sekwa förlag [etta], (2022), 396 sidor
Originaltitel: The Marriage Portrait
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Ja den är så bra!! ❤️
Jag läste senast Ett hjärtslag från döden, och gav den toppbetyg.- Sen har jag inte tänkt på att leta efter flera böcker, nu har jag noterat både den här och Hamnet, ser fram emot att läsa bägge. Tack för påminnelse och tips
Tyckte väldigt mycket om Ett hjärtslag från döden! Lucrezias porträtt är ju något helt annat, men mycket läsvärd bok!
Precis som du skriver så ska en egentligen inte bli överraskad, men ändå! Vilken fantastisk roman detta är. En stor läsupplevelse: känslofylld, kunskapsrik, uppfordrande, myllrande av fascinerande detaljer men med lärdomar som går långt bortom den epok och de människor som skildras. Så Maggie O’Farrell har, det kan konstateras, gjort det igen.
Det är verkligen en otroligt bra bok! Lättheten i språket och gestaltningarna av karaktärerna imponerar, liksom det du skriver att man får kunskap utan att texten för den delen blir tung.