Andra delen i Söderbergasviten är Anna-Lisas antik och hon dyker upp även senare i serien, när andra karaktärer spelar huvudrollen. I den här boken får vi veta hur det gick till då Anna-Lisa startade sin antikaffär i det lilla samhället Söderberga. Huset hon köper har tidigare varit en lanthandel och på övervåningen finns en lägenhet där hon kan bo. Något som är lätt att ha råd med om man, som Anna-Lisa säljer en bostad i Stockholm. Att hon älskar allt som tidigare spekulanter varit väldigt skeptiska till, gör det till en ännu bättre affär. Badrum och kök med originaldetaljer är precis vad hon vill ha.
Väninnan Kattis och henne sambo Kalle hjälper till med flytt och fix med retrobutiken som ska heta Anna-Lisas antik. En hel del hjälp får hon också Johnny på Mikaelssons Mekaniska, inte minst chansen att köpa en passande bil. Han lovar henne dessutom en perfekt skylt till butiken. En skylt som gör frissan Lillan grön av avund.
Att bara dra igång en affärsverksamhet är inte helt enkelt. Trots att Söderberga är ett litet samhälle finns nämligen en konkurrent. På Solstaholm har Rutger Scheele och hans sambo Veronica en antikaffär som tidigare haft en annan målgrupp, men nu öppnar upp Bakluckan, där de planerar att sälja samma sorts retroprylar som Anna-Lisa marknadsför. De tycks också konkurrera om de föremål som saluförs på lokala auktioner och loppisar. Rutger är trots allt ganska trevlig, medan Veronica tycker riktigt illa om Anna-Lisa och hennes affär.
Anna-Lisas antik är lättsam och trevlig läsning. Fortfarande inte lika bra som de senare delarna i serien, men bättre än En sommar på luffen. Jag har lite, lite svårt för Anna-Lisa, men hon växer. Hennes trefika är en samlingsplats även i senare böcker om Söderberga och lite sugen är jag på att läsa vidare om henne innan jag ger mig på Farväl Söderberga.
Om boken
Anna-Lisas antik av Eli Åhman Owetz, Förlaget Orda, (2013), 226 sidor
läste Anna-Lisas antik, trevligt