Sommaren 1985 får mig att se John Ajvide Lindqvist som en svensk Stephen King, trots att jag är väl medveten om att jag läst för lite av dem båda för att egentligen kunna dra den slutsatsen. Kanske handlar det om att Sommaren 1985 doftar Stand by me och till viss del även Sommardåd. Magiska berättelser om den tid då barndomen övergår i barndom och om vänner och sommarlov som förändrar allt.
Sommaren 1985 är sommaren då Live Aid förändrar musikvärlden. Huvudpersonen Johannes lyssnar på Depeche Mode på sin freestyle och drömmer om att hitta någon att älska, något jag skrev om i en söndagssmakbit för ett par veckor sedan. Just alla musikreferenser är något jag uppskattar väldigt mycket och det känns som om jag reste tillbaka till en annan tid, då även jag var barn och äventyret fanns runt hörnet på ett helt annat sätt än nu. Missförstå mig rätt, jag skulle ALDRIG vilja vara tonåringen igen, men det finns någonting i karaktärernas naiva syn på världen som är ganska magisk.
Den ganska ovanliga sommaren blir ännu mer speciell då Johannes och hans kompisar tar sig ut till ön Svärtan. Mest handlar det om att visa sig modiga, att klättra och kanske hoppa. De tar sig till en strand, Johannes före de andra, där de hittar något de aldrig sett förut. Det är en fastbunden och skadad sjöjungfru, som inte alls ser ut som de vackra varelser som finns i sagorna, men som ändå fascinerar dem. Kanske Johannes mer än de andra. Han känner ett ansvar för varelsen och övertygar sina vänner att de ska rädda henne. De tar henne med till en sjöbod där de placerar henne i en jacuzzi. Därefter blir hon deras hemlighet. Tills en av dem inte kan hålla tyst.
Sommaren 1985 handlar om vänskap och kanske också om kärlek. Den handlar om att växa upp och försöka förstå vad kärlek är, men också att lära känna sig själv och sina drömmar. Sjöjungfrun gör någonting med de relationer som finns mellan killarna och tjejerna på ön, men troligen hade deras vänskapsband förändrats även utan henne. De är på väg mot vuxenvärlden och vänskapen de delat är förankrat i barndomen. Nu behöver banden mellan dem omförhandlas. Vissa klipps av och andra binds samman, när balansen i gruppen förändras.
Jag tycker mycket om Sommaren 1985, trots eller kanske just för att den är annorlunda jämfört med de andra böckerna jag läst av Ajvide Lindqvist. Fantasin finns där, men det är inte en berättelse som drivs av skräckelement, även om det utan tvekan på många sätt är en hemsk och obehaglig bok. En saga som på samma gång är fast förankrad i verkligheten. Det här är en bok som passar vuxna, men jag tror också att ungdomar kan uppskatta den. Huvudpersonerna är fjorton år och den tiden i livet skildras väldigt väl.
Om boken
Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist, Ordfront förlag, (2023), 325 sidor