Veckans kulturfråga v.38 2023

Innan veckans kulturfråga vill jag hänga kvar lite i förra veckans som handlade om lockande titlar. Anledningen är att jag glömde två av de charmigaste titlarna jag vet, nämligen Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag och Ingen normal står i regnet och sjunger. Båda skrivna av fantastiska Sara Ohlsson. Den här veckan handlar kulturfrågan om annat som kan få dig att välja eller hoppa över en bok. Det handlar om bokomslag.

Vilka bokomslag lockar och avskräcker dig att läsa?

Jag har svårt att sätta ord på vad det är med omslaget som lockar mig att läsa en bok, men efter att ha botaniserat bland böcker jag läst har jag hittat flera omslag som jag tycker mycket om och andra som inte alls är speciellt snygga. Därifrån har jag dragit några slutsatser. En är att jag gillar stiliserade, tecknade omslag som det till Rich People Problems av Kevin Kwan. Även omslaget till Don’t you forget about me av Mhairi McFarlane är snyggt, men däremot gillar jag inte alls det nya svenska omslaget till samma bok som då fått titeln Det kommer aldrig vara över för mig. Inte heller det äldre som går i rosa. Det nyare är för fluffigt för min smak och det äldre är helt enkelt rätt fult. Ett riktigt snyggt omslag är också det Egil Haraldsen gjort till Vuxna människor av Marie Aubert. Enkelt och sparsmakat är min grej. Gärna färgglatt.

Sara R. Acedo är en omslagsformgivare jag gillar. Omslaget till Natten av Sara Gordan är till exempel fantastiskt, liksom det till Straff av Ann-Helén Laestadius och Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Hon har också gjort omslagen till hans Hägring 38 och nya Skymning 41. Jag tycker om omslag där typografin står i centrum. Omslag som inte lockar är typiska romanceomslag och det handlar inte om att de är dåligt gjorda, men jag uppskattar sällan sådana böcker. Mitt exempel blir Jul i krinolin av Amanda Hellberg, men det handlar som sagt inte alls om kvaliteten varken på omslaget eller innehållet.