Mitt första seminarium på Bokmässan 2023 var Det litterära Iran modererat av Namdar Nasser, författare och översättare med Mahsa Malekmarzba, översättare och författare, Asieh Amini, frilansjournalist och Massood Mafan, förläggande Jag är absolut ingen kännare av iransk litteratur och det är anledningen till att jag valde just det här seminariet.
Nasser inleder med att tala om de protester som präglat Iran under det senaste året. Utgångspunkten för samtalet är hur den iranska litteraturen förändrats. Han konstaterar att
Massood Mafan kom till Sverige 1985 och arbetar bland annat som förläggare och ger ut böcker på persiska. Han var aktiv i protester mot den dåvarande regimen och hade levt gömd i mer än tre år. Planen var att fly till Paris, men passet han fått var så dåligt förfalskat att han inte ens lyckades få stanna i Turkiet.
Istället fick han en möjlighet att resa från Istanbul till Surahammar och vidare till Stockholm. Han började arbeta med MR-frågor och samarbetade med Amnesty. Därefter bestämde han sig för att starta bokförlag. Tanken var att ge ut böcker från författare i Iran, där censuren var stor och författare fängslades. Även kulturella hinder fanns för att ge ut böcker.
Mahsa Malekmarzba har bott i Sverige två år och talar om hur flykten inneburit både för- och nackdelar. Friheten och nya möjligheten, men också en svårighet att hitta en plats i ett nytt samhälle. Att lära sig ett språk och få ett jobb som vuxen i ett nytt land är också en utmaning. Drömmen är att kunna koppla samman det gamla och det nya. Hon talar om likheter, t.ex. kärleken till bröd. En lite otippad likhet mellan två länder.
Asieh Amini bor i Norge och talar norska. Seminariet hålla alltså på tre språk, svenska, engelska och norska. Amini var fem år gammal när revolutionen förändrade landet. Kontrollen fanns både ifrån staten och inom familjen. Även om hennes familj var mycket liberal, eller kanske just därför, var samhället inte säkert. Först skrev hon dikter, vilket är en stor genre i Iran. Hon talar om poeter som träffas och läser dikter tillsammans. En tradition som hon saknar i Norge.
Armani utbildade sig till journalist och har arbetat många år i Iran på en av de största tidningarna i Teheran. Hon hade då inga kunskaper om kvinnorättskämpe och kvinnors frihet och hur detta förändrades efter revolutionen.
Namdar Nasser talar om hur förlagsvärlden och möjligheten att få sina texter publicerade har förändrats sedan 80-talet. Han undrar hur Mafans yrkesroll har förändrats. När han startade sitt förlag tillsammans med sin fru tjänade han pengar på sitt yrke som grafiker, medan förlaget gick med förlust. De distribuerade själva persiska böcker ut i Europa med egen bil.
Förluster gjorde att de fick stora skulder, men det var svårt att lägga ner förlaget då de lovat många att bli publicerade. Fortfarande jobbar familjen med förlaget på kvällarna. Nu går förlaget bättre, mycket på grund av nya distributionskanaler. De får väldigt många manus från Iran och de kan inte ge ur alla. Censuren i landet påverkar författare som inte kan ge ut sina böcker i hemlandet.
Mahsa Malekmarzba översätter böcker till persiska och det finns en stor utgivning av översatta böcker. Däremot säljs få böcker, mycket på grund av dålig ekonomi. Dessutom gör censuren att alla sorters böcker inte kan/får ges ut. Att författares verk censureras är ingen nytt i Iran, utan har pågått sedan revolutionen. Majoriteten av de böcker som ges ut är därför inte är kompletta. Ingen av de 40 böcker Malekmarzba översatt har publicerats utan att delar strukits. Bland annat tvingades hon ta bort alla delar om Salman Rushdie i Paul Austers Sunset Park och sedan skrivit om dem så att de kunde godkännas.
Asieh Amini berättar om en kvinnlig författare som hon mött och läst sina texter med/för, ett samtal utan censur i ett land där censuren är stor. Författare har dödats och kommunikationen mellan författare är inte fri. Hon försökte själv att hålla kontakt med författare från hemlandet när hon bosatte sig i Norge för 13 år sedan, men det var inte möjligt. All kommunikation övervakas. För ett år sedan kunde de dock börja samtala via appen Club House och det blev en fin förändring. Tyvärr blev den kortfattad och sociala medier kunde inte användas.
Namdar Nasser konstaterar att få iranska böcker översätts till svenska och därmed når få titlar svenska läsare. Mafan rekommenderar Negar Naseh och då främst En handfull vind. Malekmarzba rekommenderar poeten Forough Farrokhzad och där håller jag med. Nasser har själv översatt böcker från persiska till svenska och han hade önskat att bredare böcker översattes så att persisk litteratur får en bredare läsekrets. Tyvärr verkar intresset inte finns hos förlagen. Synd, tycker jag. Ofta blir så kallad världslitteratur synonymt med svår och smal litteratur och det är synd. Lite börjar det förändrats, men främst gällande böcker från Japan och Sydkorea.