Ellinor Skagegård, Anna-Klara Bratt och Ulrika Knutson samtalar med Maria Edström om kvinnliga journalister förr och nu. Ellinor Skagegård har skrivit Quelqu’une om Märta Lindqvist som, liksom Skagegård, jobbade på DN. Knutson har skrivit om Elin Wägner, som var pennskaft och författare, men också feminist och fredsaktivist. Anna-Klara Bratt är journalist som numera är chefredaktör på Fempers nyheter.
Märta Lindqvist kom till Skagegård av en slump. Förlaget hade fått in brev, Lindqvist hittade fler på KB och skrev sedan en artikel. Genom artikeln fick hon kontakt med en man som hittat Lindqvists dagböcker. De gav självklart viktig information om hennes liv. En fantastisk journalist, säger Skagegård, men också en kvinna som kan ses som sexmissbrukare och långt ifrån en kvinnosakskvinna. I slutet av sin karriär skrev hon texter om kyrkan och Nathan Söderblom var en viktig person i hennes liv. Hon fyllde tomrummet inom sig först med män, sedan med jobb och slutligen med kristendom.
Ulrika Knutsons bok om Elin Wägner kom ut mitt under pandemin och alla evenemang ställdes in. Som tur är fick Knutson möjlighet att åka runt och tala om Wägner senare. Hon började läsa om Wägner under 70-talet och insåg då hur få kvinnor som fått ta plats i historieskrivningen. Historien är rik på fler människor som fått någon plats än så länge och varje tid lyfter sina hjältar från den. Det var därför Knutson tackade ja till att skriva en ny biografi om Elin Wägner, trots att det redan skrivits flera verk om henne, till exempel på 70-talet. Varje tid ser på historien utifrån sin tid och när Ryssland invaderade Ukraina förra året blev det tydligt hur nära vi är historien.
Anna-Klara Bratt får representera nutida kvinnor inom journalistiken. Hon påpekar att långt ifrån alla patriarkala strukturer är borta från de svenska mediehusen. De kvinnor som faller utanför ramen som Märta Lindqvist eller Linda Skugge, vars agerande Bratt ska diskutera under ett seminarium imorgon. Även om vi lever i en tid som endast kan koncentrera sig på en fråga och en vinkling i tiden, finns det ändå en bredd gällande åsikter, menar Knutson.
Både Wägner och Lindqvist provocerade under sin tid och även kvinnor behöver få vara frispråkiga. Tydligt är också att det även då fanns män som hade hängts ut under #metoo och Knutson ger ett exempel på en redaktör som både krossade Wägners hjärta och även försökte krossa hennes karaktär. Däremot är det fel att tro att alla kvinnor förr var nedtryckta.
Om de levt nu hade det kanske varit enklare för Märta Lindqvist, säger Skagegård. Hon hade troligen uppskattat vår tid, tror hon, då strukturer trots allt hade förändrats. Wägner hade troligen inte varit nöjd alls, tror Knutson. Hon hade varit förbannad på hur vi hanterat demokratin, hur vi förstört vår värld och hur krig fortfarande förstör. Hon var också särartsfeninist, vilket gör att de jämställdhetsideal som råder idag inte hade imponerat på henne. Bratt tror ändå att de båda hade varit nöjda med det som hände under #metoo och att det finns möjligheter att faktiskt vara kvinna på olika sätt.