Jag har unnat mig en väldigt lugn morgon och dagens första seminarium är ett med Samar Yazbek som intervjuas av Alexandra Pascalidou om sin senaste bok och sitt skrivande. Där vinden vilar handlar om Ali som tvångsrekryteras till armén i Syrien som nittonåring. Skrivandet började med en dikt och utvecklades från en mörk plats inom henne och blev en roman. Hon ville skriva om hur soldater både är människor som dödar, men också offer som tvingas vara en del av ondskan.
i boken beskrivs också två kvinnor och Yazbek menar att det är självklart för henne som feminist att alltid lyfta kvinnor. Deras roll är att leda Ali bort från våldet som omgivit honom under hela livet. Naturen är också viktig i boken, nästan som en karaktär och Yazbek säger att naturen är otroligt viktig även för henne. På många sätt säger hon att Ali liknar henne. Ett syfte med boken och med alla hennes böcker är att väcka empati och sympati även för dem som kan ses som onda. Litteraturen kan också jaga bort apatin och väcka känslor. Hennes förhoppning är att litteratur ska kunna bygga broar mellan människor och visst är det något som gör litteraturen otroligt viktigt. Yazbek påpekar att det är extra viktigt i vår kaotiska tid.
Kriget i Syrien satte människor mot varandra och även det ekonomiska systemet har förändrats. Många har förlorat sin förmåga att känna empati. Är Yazbek en aktivist, undrar Pascalidou och kanske är hon det, säger hon eftersom hon använder sociala medier för att få ut sitt budskap och slåss för mänskliga rättigheter. Hon har arbetat med den svenska organisationen Kvinna till kvinna och har en egen organisation som t.ex. arbetar för att skapa möjligheter till utbildning, arbete och trygghet för kvinnor i såväl Mellanöstern och Europa. De kan få nya liv och nya möjligheter att leva ett bättre liv. Saman Yazbek har också skrivit boken 19 kvinnor för att låta deras röster beskriva kriget i Afghanistan.
När Yazbek talar om dagens Syrien inser jag hur lite jag vet. Som alltid försvinner kameror och journalister när kriget verkar ta slut. Men kriget pågår fortfarande, säger hon och det finns inget Syrien längre. Landet är uppdelat mellan olika länder som har olika intressen och vill påverka landet. Det är viktigt att berätta sanningen, säger Yazbek och även om det är krig i Ukraina borde det vara möjligt att också tala om Syrien. När revolutionen och kriget började där sågs bilder av döda syriska människor hela tiden, men nu är det nästan glömt. Samtidigt vill hon inte att människor från Syrien bara ses som offer, men det vi kan göra är att se på flyktingar från Syrien som människor. Idag kan Yazbek själv inte resa tillbaka till Syrien och det var tio år sedan hon var där. Hon lever i exil i Frankrike.