Ni har väl inte missat den helt fantastiska serien Somebody Somewhere som finns på HBO Max? Om ni har det ska ni sluta läsa nu och istället klicka här för att läsa om första säsongen. Serien handlar om Sam som flyttar tillbaka till Manhattan, Kansas. En av hennes systrar har dött och den andra som är kvar är definitivt inte den hon älskar mest. I den andra säsongen hittar de dock tillbaka till varandra, något som egentligen skedde redan i slutet av säsong 1 och det är trevligt att följa. En del har förändrats när säsong 2 börjar och den största förändringen är kanske att Mike Hagerty, som spelade Sams och Tricias pappa, dog innan inspelningen påbörjades och därför inte är med. Den officiella förklaringen till hans frånvaro i serien är att han är ute på en rejäl resa. Det funkar även om det är lite märkligt och jag är trots allt glad över att avsnitten inte fokuserar på ännu mer sorg och död. Även systrarnas mamma försvinner i princip från serien, då hon motvilligt flyttar till ett demensboende.
Kanske är andra säsongen av Somebody Somewhere inte riktigt lika fantastisk som den första, men fantastisk är den likafullt. Vänskapen mellan Sam och Joel är otroligt fint beskriven och det är härligt med skådespelare som ”är” sina rollfigurer och inte spelar dem. Så härligt med alla smittande skratt, men också bra att serien även bjuder på en del svärta. Varken vänskap eller kärlek är enkelt. Den kärlek som står i centrum i säsongen är den mellan Fred och Susan. Fred är en av mina favoritkaraktärer, men är trots bröllopsplanerna inte med lika mycket som jag hade önskat. Återstår att se vad som händer i den tredje säsongen som är beställd, men vad jag förstår inte inspelad. Klart är att jag utan tvekan kommer att kasta mig över den när den dyker upp, alternativt kika lite på den några veckor innan jag drar igång. Lite som att klappa på en boks omslag ett tag innan den blir läst.
