Veckans kulturfråga v.41 2023

Nu har hösten verkligen kommit på riktigt och de senaste dagarna har bjudit på allt från sol till spöregn. Mörkt är det också, vilket inte är något jag tycker om. Det känns ibland som att dagen tar slut innan den börjat. De senaste veckorna har jag och mina elever läst en mängd naturdikter som förberedelse för det gemensamma projekt som inriktningarna bild, musik och teater ska arbeta med under de närmaste veckorna. Bland dem jag hittade fanns en del nya guldkorn som jag inte läst ännu. Bland annat har jag återupptäckt Stig Dagerman, som skulle ha fyllt 100 år om han fått leva. Veckans kulturfråga handlar om naturen.

Vilka kulturella verk tycker du beskriver naturen extra bra?

Jag fokuserar på hösten och Dagerman och rekommenderar dikten ”Höst” som finns att lyssna på hos Dagens Dikt. Även ”Blank är den långa sjön” är riktigt fin. Annars är Tomas Tranströmers ”Gläntan” en stor favorit, liksom ”Har bjudit in trädet” av Jila Mossaed och ”Trädet” av Karin Boye.

En bok där naturen beskrivs på ett väldigt vackert sätt är Hägern av Lise Trembley som är en novellsamling eller kanske en samling texter om en by. Samma område utgör fonden för Coyote av Gabrielle Filteau-Chiba som även den innehåller en del vackra och andra rätt hemska miljöbeskrivningar. Jakt, djur och natur står i centrum även i Löpa varg av Kerstin Ekman, där skogen nästan är som en egen karaktär.

När det gäller konst är jag svag för impressionisternas naturskildringar. Inte minst Claude Monets vackra skildringar av sin trädgård i Giverny och Vincent van Goghs solrosor och irisar.

Film då? Den första jag tänker på är lite otippat nog filmatiseringen av Eat, pray, love av Elizabeth Gilbert, med Julia Roberts i huvudrollen. Inte världens bästa film, men miljöerna är fantastiska. Även fantastiska Det stora blå från 1988 bjuder på naturskildringar utöver de vanliga.