Imorgon och imorgon och imorgon av Gabrielle Zevin är något så ovanligt som en bok om dataspelsutvecklare. En värld som inte alls är min, men trots detta uppskattade jag boken mycket. Troligen för att själva spelen blir en rätt trevlig fond för en berättelse om vänskap. Huvudpersonerna Sam och Sadie träffas på ett sjukhus i slutet av 80-talet då de fortfarande är barn. Han är sjuk, hon är på sjukhuset för att hennes syster är inlagd och börjar besöka Sam, dels för att hon gillar honom, men också för att göra en god gärning. De skiljs åt och träffas av en slump åtta år senare då Sadie går på MIT och studerar för att bli spelutvecklare, medan Sam studerar på Harvard. Nu inser Sam att han behöver Sadie i sitt liv och deras samarbete gör dem till stjärnor inom spelvärlden. Det märkliga är att jag verkligen uppskattar beskrivningen av deras arbete och de spel de utvecklar. Intressant är det också att följa Sadie i en värld som totalt mansdominerad och trots att Sadie är den tekniska är det Sam som blir mest känd, troligen för att han gillar att stå i centrum.
Vi läste Gabrielle Zevins bok i bokklubben Bokbubblarna och det blev ett trevligt samtal kring boken. En dos nostalgi, då tidsandan verkligen beskrivs väl, men kanske talade vi mest om relationer och hur svårt det kan vara att ha livslånga sådana. Spelvärlden, den verkliga världen och den lilla företagsvärld som Sadie och Sam skapar tillsammans med Sams rumskamrat Marx. Det är en trevlig trojka, vars relationer förändras och utvecklas medan tiden går. När boken slutar har Sadie och Sam sedan länge blivit vuxna och varit med om både lycka och sorg, framgångar och motgångar. Fyrahundrafemtio sidor – ett liv. Det är en fin resa som jag är glad att jag läst. Utan bokklubben hade jag kanske missat den.
Om boken
Imorgon och imorgon och imorgon av Gabrielle Zevin, Albert Bonniers Förlag, (2023), 450 sidor