Veckans kulturfråga v.42 2023

I veckan skrev jag om Imorgon och imorgon och imorgon av Gabrielle Levin, en mycket oväntad favorit. Boken handlar nämligen om dataspelsutveckling och det är ingenting jag egentligen är intresserad av. Veckans kulturfråga handlar om oväntade favoriter. Det kan handla om böcker, filmer, tv-serier, musik eller annan kultur. Varför inte en kulturupplevelse som du tyckte oväntat mycket om.

Vilka oväntade kulturfavoriter har du haft?

Förutom ovan nämnda bok så finns det en författare som ofta har överraskat mig, nämligen Mats Strandberg. Jag gillar inte skräck, brukar jag hävda, men när Strandberg skriver skräck uppskattar jag det. Jag laddar till och med för att se skräckfilm, vilket jag aldrig gör, men filmatiseringen av Konferensen måste jag se.

Jag brukar också hävda att jag inte gillar historiska romaner, men en sådan som jag uppskattade mycket var Miniatyrmakaren av Jessie Burton, men även om jag tyckte mycket om den har jag inte läst något mer av henne. Dumt. Ofta handlar de oväntade favoriterna om att jag får för mig saker, som är allt för generaliserande och helt ärligt ganska dumma. En är att tyska böcker inte är något för mig, för att de böcker jag läst av Günter Grass varit riktigt dåliga. Då menar jag inte objektivt dåliga, men inte något för mig. Jättedumt. Det var därför nära att jag missade den fantastiska boken Elden av Daniela Krien.

Något som är roligt är att ha tonårsbarn som delar med sig av sin musik. Jag lyssnar verkligen inte endast på gammal musik, men ofta på andra genrer än dem. Till exempel har äldste sonen fått mig att uppskatta 90-tals rappare som Tupac och Eminem och den yngste har fått mig att lyssna på Death Cab for Cutie och återupptäcka Greenday.