Igår var jag och maken på bio och valet föll på Tillsammans 99. Jag förväntade mig en lättsam bagatell och det var ungefär vad jag fick. Jag återkommer till det. Första filmen Tillsammans utspelar sig 1975 och när vi återser karaktärerna har mycket hänt. Göran och Klasse är de enda som håller fast vid kollektivtanken och bor tillsammans i vad de kallar världens minsta kollektiv. Vad jag förstår har de följts åt sedan storfamiljen Tillsammans. De känner sig båda lite misslyckade och ensamma, så när Göran fyller år överraskar Klasse honom med en stor fest. Dit kommer hans syster Elisabeth och många av kollektivmedlemmarna. Oväntat är det kanske att Signe och Sigvard dyker upp, då de lämnade kollektivet tidigt som en protest emot den tv som införskaffades. Signe är fortfarande principfast, men har bytt ut en hel del av sina gamla principer. En som också förändrats mycket är Erik, men riktigt hur mycket får vi veta först ganska långt in på kvällen.
Anna är också där och hon är numera framstående författare. En svår sådan förstår vi, med drömmar om att få en plats i Svenska Akademien. Även och Lasse befinner sig inom kulturbranschen. Lena som konstnär och Lasse som regissör. Lenas roll är ganska stor i denna uppföljare och det tycker jag är synd. Inte för att Anja Lundqvist är dålig, för det är hon verkligen inte, men Lena lider av psykisk ohälsa och har gjort så länge. För mig är det ganska känsligt att driva med depressioner och inte minst psykoser, i alla fall på det sätt som görs i filmen. Det är inte roligt, i alla fall inte i den här skildringen. Även den unga kvinna som Lena presenterar som sin dotter mår psykiskt dåligt och hennes rollfigur tillför faktiskt ingenting. Jag hade mycket hellre fått veta mer om de andra i det forna kollektivet. Kompis, som hon kallas, skulle kunna vara intressant, men förblir en platt karaktär. En annan ny karaktär som inte fanns med i den första filmen är Peter, spelad av David Dencik. Ingen känner igen honom eller vet ens vem han är, men han hävdar att han bodde i kollektivet och verkar ha god koll på dem alla. Märkligt och lite småroligt. Han känner tydligen en Janne, som de andra mycket väl vet vem det är och genom honom har han fått en inbjudan.
Den enda skådespelare som inte tillhörde originaluppsättningen är Jonas Karlsson, som tagit över rollen som Lasse. Han får för lite plats kan jag tycka, för samtidigt som jag är glad över att Moodysson inte låter uppföljaren bli förutsägbar, hade jag önskat att karaktärerna hade fått fördjupas mer. De blir frispråkiga när vinet flödar och de välanpassade fasaderna krackelerar, vilket kanske mest är smärtfyllt om än rätt roligt vissa stunder. Sammanfattningsvis är jag glad att jag sett Tillsammans 99 trots vissa brister och det faktum att den inte på långa vägar når upp till Tillsammans kvalitet. Bäst av alla var Gustav Hammarstrand och Göran fick verkligen blomma ut. Det känns lite som att Moodysson öppnar för en tredje film och då kommer den här troligen ses som en mellanfilm, som trots allt tillförde viss riktning.
Om filmen
Tillsammans 99, Lucas Moodysson, (2023), 1h 55min