Jag behövde en tv-serie som fick mig att fly verkligheten ett tag och valet föll på The Gilded Age, Julian Fellowes konstymdrama som utspelar sig i New York på 1880-talet. Vackert, påkostat och faktiskt ganska roligt, även om det tar några avsnitt innan jag vänjer mig vid att se Cynthia Nixon i tidstypiska kläder gestalta ungmön Ada Brook. Lättare är det att acceptera Christine Baranski som hennes syster Agnes Van Rhijn. Hon är precis lika vass i den här rollen som hon var som Diane Lockhart i The Good Fight. Agnes är änka efter en rik man och en självklar del i New Yorks societet. När de nyrika paret Russel flyttar in mitt emot dem blir hon självklart upprörd och vägrar att godkänna dem. Det är hon inte ensam om ska sägas och Mrs Russels kamp för att bli en del av de rikas sammanhang går som en röd tråd genom denna den första säsongen.
Den egentliga huvudpersonen är dock Marian Brook, brorsdotter till Agnes och Ada. När hennes far dör tar de emot henne i sitt hem, trots att de (eller i alla fall Agnes) är mycket bittra över broderns agerande när han levde. Marian är den typiskt goda kvinnliga karaktären som ser det bästa hos alla och alltid är trevlig. Kanske inte den mest spännande huvudpersonen, men eftersom Marian faktiskt är rätt modig blir hon mer intressant att följa än jag trodde inledningsvis. Vi märker direkt att hon är annorlunda då hon tar med den unga, afroamerikanska kvinnan Peggy Scott till sina fastrar. De möts på tåget till New York och Peggy hjälper Marian när hennes biljett blir stulen. En vänskap växer mellan de två kvinnorna och ett bevis för att Agnes faktiskt inte är helt bakåtsträvande är att hon anställer Peggy som sin sekreterare.
Precis som i Downton Abbey spelar tjänstefolket en stor roll. Både de som arbetar hos systrarna, men också de som är anställda hos familjen Russel. Självklart är det de brittiska reglerna som gäller, vilket den franske kocken hos Russell inte har koll på. Ett genomgående tema i The Gilded Age är förändring och hur svårt det kan vara att leva mitt i ett samhälle där det finns en rad skrivna och oskrivna regler att följa. Där ingen glömmer en oförrätt och där det är viktigt, men långt ifrån alltid tillräckligt, att vara rik. Jag gillar många av karaktärerna och ser fram emot att se den andra säsongen som just släppts. Det finns en del lösa trådar som jag gärna följer vidare.
