En sak som jag verkligen älskade med Johanna Frids förra bok Nora eller Brinn Oslo brinn var att huvudpersonen var så himla mänsklig och faktiskt ganska svår att tycka om. Det var en autofiktiv roman, något som inte är fallet med senaste Haralds mamma, men sannolik känns den utan tvekan.
Historien börjar, eller slutar, på en flygplats där Haralds flickvän Claudia och hans mamma väntar på honom. Två kvinnor som älskar samma man, men definitivt inte varandra. Båda är de säkra på att de ska rädda honom, men mycket tyder på att den äldre kvinnan har ett övertag. Hon har en tendens att ta över och ta honom med från det som kan skada honom. De väntar och båda har ställt sig in på att vara den som ska tillbringa den närmaste tiden med honom. De väntar, men planet är försenat. Claudia som tycker att svärmodern kväver sin son, medan hon anser att Harald hade kunnat få en väldigt mycket bättre flickvän. Ilskan bubblar och inte sällan är den riktigt ful. Det är rätt härligt och uppfriskande, på samma gång som det är ganska skrämmande. Jag vet faktiskt inte om jag ska tycka synd om Harald, eller förakta honom.
Haralds mamma är en bok som jag borde läst om direkt. Detaljerna är många, karaktärerna komplexa och berättelsen på samma gång dråplig och nattvart. Claudia berättar om sitt liv med Harald i Malmö, staden som hon hatar med passion och någonstans finns en bitterhet i att hon offrat sig och han gett upp. Att det hon ser som att ge upp närmast kan liknas vid en kollaps är inget Claudia ser. Kanske inte Haralds mamma heller, men hon är i alla fall säker på att meningen med hennes liv är att skydda och rädda sin son.
Jag tycker verkligen om Haralds mamma. Johanna Frid fjäskar inte för sin publik. Det finns ingenting trevligt eller lättsamt med boken och det är både dess styrka och svaghet. Ibland blir jag lite förbannad på att distansen mellan de två kvinnorna och gör att det finns en distans mellan mig och dem. Lite svårt har jag också att förstå hur någon av dem kan tycka att Harald är så fantastisk. Visst är det så att en mor alltid älskar sitt barn, men vad är det som gör att Claudia sitter där på flygplatsen och väntar? Jag stör ihjäl mig på dem alla tre om jag ska vara ärlig, men jag kapitulerar likafullt och läser vidare. Ingen njutbar läsning kanske, men rejält vass sådan.
Om boken
Haralds mamma av Johanna Frid, Albert Bonniers Förlag, (2023), 250 sidor