Hundägarna och Kattjägarna

De två böckerna Hundägarna och Kattjägarna med text av Frida Nilsson och illustrationer av Alexander Jansson är nominerad till Augustpriset 2023 i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok. Nilsson är en veteran i sammanhanget med en tidigare nominering 2013 för Jagger, Jagger, som varken jag eller grabbarna O gillade när vi läste den och ytterligare en för Ishavspirater 2015. Med tanke på alla hyllningar som Hundägare och fortsättningen Kattjägare fått känns det inte otroligt att det blir tredje gången gillt. Om jag fått bestämma hade någon annan nominerad vunnit, för det här är verkligen inte min grej. Alls.

I den värld Frida Nilsson skapat lever hundar och människor sida vid sida. Hundar har lägre status, men är förmänskligade. Huvudpersonen Martin är en liten pojke som är fosterbarn hos Pär Pärsson på gården Norrängen i Sörmland. Där bor också den enögde gårdshunden Jack och när Martin upptäcker att Pär Pärsson lurat honom gällande ett dokument som ska ge honom information om sin far, rymmer de två och ger sig ut på äventyr. Martin är på jakt efter sin pappa och Jack längtar till ett hus för hundar, som han läst om i tidningen.

Visst är det ett äventyr vi bjuds på och för många kan det säkert vara en spännande berättelse. Martin och Jack möter en massa motgångar under sin färd och i bok två har de tagit olika vägar i livet. Det är mycket svärta, många elaka figurer som både är människor och hundar och ganska lite hopp. Den mörka världen är fascinerande, men kanske mest skrämmande. Vissa glimtar av hopp ges läsaren och Alexander Janssons fantastiska illustrationer bidrar till att göra läsningen mer harmonisk. Sammantaget är jag dock inte speciellt förtjust i böckerna, även om jag rent objektivt kan förstå att de är välgjorda.