På Bokmässan 2023 var Andrev Walden överallt och pratade om sin bok Jävla karlar. En självbiografisk roman om hur han, under sin barndom, hade sju pappor på sju år. Även om Walden skrivit mycket förut är det här hans debutroman och för den tilldelas han Augustpriset. Nu har jag inte läst de andra nominerade böckerna och det är egentligen bara två av dem jag känner mig lockad av, men jag vet i alla fall att Jävla karlar är något utöver det vanliga. Totalt nattsvart på många sätt, men ändå ett väldigt humoristiskt porträtt av en pojke som knappast har en stabil barndom, men ändå klarar sig ganska bra. Troligen är det berättaren som gör det, den som ibland stiger in för att förklara och lugna. Det ger en fin effekt.
Priset till årets svenska barn- och ungdomsbok går till Vitsippor och pissråttor av Oskar Kroon, illustrerad av Hanna Klinthage. Jag skrev om den tidigare idag och hyllade. Om jag hade haft yngre barn i min närhet skulle jag köpt den direkt. Visserligen är det en bok om ett rätt tungt ämne, då en yngre bror berättar om hur hans äldre bror blir mobbad, men även här blandas svärta och humor på ett fint sätt. Dessutom är beskrivningen av syskonens relation väldigt fin.
Så väldigt roligt att jag läst och verkligen tyckt mycket om två av årets vinnare av Augustpriset. Det betyder kanske att den tredje också faller mig i smaken. I alla fall är det den av de nominerade fackböckerna som lockar mig mest. Per Svenssons vinnarbok heter Zorn – ett liv, en tid och handlar om just Zorn. Biografier är en genre jag gillar i teorin, då jag tycker om att lära mig saker, men som lärare i svenska och historia, känns det ofta som att jag jobbar om jag läser böcker som kan kopplas till min undervisning. Lite nyfiken på Zorn är jag allt och försöker övertyga maken om att en tur till Mora vore en trevlig grej.