Vilken fin bok Vitsippor och pissråttor av Oskar Kroon är. Berättelsen om bröderna Kaj och Krister går rakt in i hjärtat. Krister som är storebror och fantastisk i Kajs ögon, men en riktig tönt i andras. Krister som kan allt om olika solsystem, som bygger robotar och är medlem i astronomiklubben få sina glasögon krossade av Sacke och hans gäng. När lillebror Kaj inser hur utsatt Krister är vill han hjälpa honom, men vet inte hur. Tillsammans med sin kompis Naima försöker han få de stora killarna att sluta, men det är svårare än han tror.
Jag har sällan läst en så här fin bok om utsatthet och mobbing. De starka känslorna när Kaj inser att alla inte ser på Krister på samma sätt som han gör. Ilskan som blandas med sorg och något som liknar uppgivenhet. Hur ska han kunna förändra världen, när han bara är en liten pojke. Vuxenvärlden finns där, men ändå inte. Lärarna som tror på Sackes ord om att allt är på skoj, eller i alla fall förmedlar det till Kaj, pappa som finns där, men inte riktigt får veta sanningen. Det är Kajs berättelse vi får och hans uppfattning om det som sker och inte sker. Den mest stabila vuxne verkar vara busschauffören Percy, kanske för att de två har en väldigt okomplicerad relation.
Vitsippor och pissråttor får mig att tänka på Ulf Stark och Hanna Klinthages enkla och nästan naiva illustrationer ,gör att tankarna även går till Ole Lund Kirkegaard. De små som försöker vinna över de stora. Pissråttorna som borde försvinna. Barnen som ser sanningen och de vuxna som kan göra det om de bara får lite hjälp på traven. Jag tycker mycket om den här boken och skulle inte bli missnöjd om den tilldelas Augustpriset senare idag.
Om boken
Vitsippor och pissråttor av Oskar Kroon (text) och Hanna Klinthage (bild), Rabén & Sjögren, (2023)