Jag har just sett första säsongen av den australiensiska serien Love child – en mycket trevlig bekantskap. Just nu finns alla fyra säsonger att se på svtplay. Det är 60-tal och vi tas med till ett hem för unga, gravida kvinnor som är placerade där för att dölja graviditeten. Planen är att de ska föda sitt barn, adoptera bort det och sedan återgå till sina vanliga liv. I anslutning till hemmet finns ett förlossningssjukhus och det är dit Joan kommer som barnmorska. Hon reagerar på hur de blivande mammorna behandlas innan, under och kanske framför allt efter sin graviditet.
Vi får lära känna några av de boende. Den minst sagt frispråkiga och faktiskt ganska irriterande Viv, som hellre vill jaga popstjärnor än arbeta på sjukhuset, Annie som är ivägskickad av sina föräldrar och egentligen inte vet varken vad hon vill med sitt liv eller sin graviditet, Patricia som vägrar att skriva på de adoptionspapper som föreståndaren ger henne, Martha som tillhör ursprungsbefolkning och blivit gravid på ett minst sagt otrevligt sätt och Shirley som är gravid med sin nya kärlek och har sin man i Vietnam. De är ganska olika, men när de bor tillsammans och väntar på att föda sina barn, skapas en stark gemenskap mellan dem.
Som alltid är jag svag för serier i sjukhusmiljö och Love child bjuder på både det och väldigt mycket mer. Det handlar om vänskap, bristen på jämställdhet, kärlek med förhinder och inte minst en fin skildring av 60-talet och dessutom ett fantastiskt soundtrack. Huvudpersonen Joan, som bara är en tenta ifrån en läkarexamen, är fin att följa och då första säsongen avslutas med en rad cliffhangers ser jag fram emot att få veta vad som händer med henne och de andra. Love child är alldeles lagom att se mitt i mörka november, välgjord med bra skådespelarinsatser och ett lagom komplicerat innehåll. Jag rekommenderar den varmt.
Såg flera avsnitt tidigare och gillade, bra serie, har inte följt nu.
Vi har börjat se den nu, bl.a. pga att jag läst ditt inlägg 🙂