På pappret låter den norska julfilmen Så blev det jul igen så himla charmig. Norsk ung kvinna tar med sin indiske fästman hem för att fira jul och det är bäddat för kulturkrock. Dessutom är filmen baserad på ett verkligt par, som också syns i slutet av filmen. Kanske är jag ovanligt känslig, ovanligt gnällig, eller både och, men jag tyckte att det här var en riktigt dålig film. Låt mig förklara varför.
Att leka med stereotyper kan vara roligt OM det sker på ett fyndigt sätt. Här drivs det med indiern som inte passar in, som kryddar maten för mycket och dessutom låter så mycket att han förstör julsången i kyrkan. Den norska familjen är fördomsfull mot allt som inte är norskt, verkar helt omedvetna om världen runt omkring och är osunt fixerade vid sina jultraditioner. När charmen saknas, vilket jag tycker är fallet med Så blev det jul igen, blir driften med allt och alla bara plump och elak. Det tar sig lite mot slutet, men då är det för sent. Huvudpersonen Thea är en karaktär jag har väldigt svårt att känna någon sympati för och detsamma gäller hennes mamma. Brodern och svägerskan framställs som ett korkat par som inte vet skillnaden mellan mat från Kina och Indien eller mellan islam och hindiusm. Kanske är det en sann bild, men speciellt kul blir det inte. Jashan, den exotiske fästmannen klarar sig bäst, men förblir en stereotyp. När han äntligen ryter ifrån jublar jag.
Efter att ha sett de fantastiska norska julserierna Hem till jul och Julstormen blev jag extra besviken på Så blev det jul. Jag hade hoppats på något trevligt och charmigt, men så blev det inte alls. Det här var 90 minuter jag aldrig får tillbaka. Tur att den inte var längre.
Om filmen
Så var det jul igjen (Christmas as usual), (2023), 1h 29 min
Skriven och regisserad av Petter Holmsen