Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag började titta på This is going to hurt, men inte det jag fick i alla fall. Serien var svartare, fyndigare och mer känslosam än jag trott. Härligt brittiskt cynisk är den också, med en humor jag uppskattar. Serien är baserad på den självbiografiska boken med samma namn, skriven av Adam Kay, som också skrivit manuset. Adam spelas av Ben Whishaw, som verkligen gör en fantastisk prestation. Jag gillar honom skarpt.
Adam är gynekolog och arbetar på ett sjukhus som drivs med offentliga medel. Det betyder, tyvärr, att resurserna är knappa och kritiken mot sjukvårdssystemet i Storbritannien är med rätta vass. Jobbet äter upp både honom och hans kollegor. Den närmaste är läkarstudenten Shruti, som vad jag förstår inte fanns i verkligheten, men får symbolisera hur tärande utbildningen är. Relationen med Adam och henne är en viktig del av historien.
Privat hade Adams liv nog kunnat vara rätt bra och är så på ytan. Han har en pojkvän, Harry, som är positiv och levnadsglad – allt som Adam inte är. Harry drömmer om förlovning och ett lycklig liv, medan Adam är glad om han överlever nästa skift. Dessutom har han ändå inga vänner att bjuda på en eventuell förlovningsfest. Den enda som står ut med honom är hans gamla vän Greg, men det ömsesidiga hatet mellan Adam och Gregs blivande fru stör vänskapen en aning.
På många sätt är This is going to hurt som ett knytnävsslag i magen, men det är också en rolig och ganska charmig serie i all sin hopplösa svärta. Realism när den är som bäst och karaktärer som inte gör någonting för att bli omtyckta. Jag gillar den skarpt.
Om serien
This is going to hurt, 7 avsnitt, (2022)
Skapad av Adam Kay
Regisserad av Lucy Forbes och Tom Kingsley