Jag tyckte väldigt mycket om Det fladdrar till i en tyllgardin, som är första boken om Ros-Marie och de andra i Svalsjö. Då hade jag inga som helst förväntningar och blev förtjust i vänskapen mellan Ros-Marie och Rune på gården och kärleken som spirade mellan henne och Sebbe. Miljön var härlig och sommarkänslan gjorde nog sitt till. I uppföljaren Stjärnorna faller i natten har det blivit vinter och en hel del har förändrats. Rine har flyttat till ett serviceboende och Ros-Marie har tagit över skötseln av gården. Eftersom det inte ger tillräckligt med pengar har hon också ett ”riktigt” jobb som fastighetsskötare. Ett krävande sådant helt klart, då vissa hyresgäster tycks tro att fastighetsskötare är någon sorts servicepersonal som ska fixa det mesta, inklusive att möblera om i lägenheterna. Ros-Marie drömmer sig tillbaka till sommaren, då allt var varmare och härligare och när Sebbe bodde i sin hyrda skola. Att ha ett förhållande på distans är allt annat än enkelt och de tycks missuppfatta varandra hela tiden. Inte blir det bättre av att grannen Håkansson verkar ha vägarna förbi hela tiden. Kanske hade det varit enklare att bli tillsammans med en bonde istället för en statsbo, som inte har möjlighet att flytta.
Vi får följa Ros-Marie under några väldigt händelserika decemberveckor då både hon och andra runt henne omvärderar sina liv. Det är ganska charmigt den här gången också, men ibland går det lite snabbt och det är många nya karaktärer som inte riktigt hinner sätta sig. Kanske får de återkomma och fördjupas i en tredje bok, för visst måste det bli en sådan?! För den som behöver något snabbläst och lättsmält är Stjärnorna faller i natten en bok jag rekommenderar, men det är ett måste att läsa Det fladdrar till i en tyllgardin först.
Om boken
Stjärnorna faller i natten av Siri Gustafsson, Printz Publishing, (2023), 237 sidor