Alla hjärtans jul

Det vimlar av klassiska motiv i Catherine Walshs julroman Alla hjärtans jul. Dels är det ännu en bok om personer som bara träffas någon gång om året, i det här fallet på flyget från Chicago till Dublin vid jul, men dessutom förhindras resan av en snöstorm. Båda sakerna har vi både läst om och sett förut. Att det sedan handlar om två vänner som verkar känna mer för varandra gör på pappret det här till en total kliché, men Walsh klarar sig ur de flesta fällorna med hedern i behåll.

Molly är på flygplatsen för att ta sig från Chicago, där hon studerar, till sitt barndomshem i Dublin. Hon köper som vanligt en riktigt illaluktande parfym till sin tvillingsyster och är väl inte jättesugen på att sitta på ett plan i en massa timmar. Inte blir det heller bättre av att hennes vän Hayley ringer och berättar att hon funderar på att göra slut med sin pojkvän Andrew, samma Andrew som en stund senare landar i sätet bredvid Molly. I drygt sju timmar ska hon nu sitta bredvid en kille hon träffat en gång, som är vansinnigt förälskad i en tjej som funderar på att göra slut med honom. Hon vill inte bli den som avslöjar hemligheten och vet inte riktigt hur hon ska hantera situationen. Det slutar ändå med att flygturen blir trevlig och åren som följer synkar de sina resor över Atlanten.

När vi träffar dem i nutid är det nio jular sedan den första resan. Andrew är som vanligt pepp på att åka hem till sin familj och har, som vanligt, en riktigt ful jultröja på sig. Molly, å andra sidan, är lika skeptisk till julen som vanligt och även om det känns extra viktigt att åka till Dublin, då hennes syster ska föda sitt första barn, har hon egentligen inte tid att vara ledig. Jobbet tar nämligen all hennes tid och lite till. Egentligen är hon inte speciellt förtjust i sitt jobb, men hon tjänar bra och har lyxat till det lite genom att uppgradera deras biljetter till första klass. Hon ser fram emot att få hänga med Andrew, dricka gratisbubbel och äta sin medhavda lyxchoklad. Så blir det inte alls.

Istället drar stormen in över Chicago och flyg efter flyg ställs in. Snart är alla plan som ska flyga över Atlanten inställda. Andrew är helt fixerad vid att komma hem till jul och verkar nästan tro att världen ska gå under om han inte hinner till familjen i tid. Lite oklart är det varför det är så enormt viktigt för honom, men tillräckligt viktigt för att Molly verkligen ska vilja lösa situationen, trots att det verkar omöjligt. Så verkar Andrew i det närmaste ge upp och de bestämmer sig för att åka hem till Molly och hoppa över det irländska julfirandet. På väg dit ringer Mollys bästa vän som hittat ett sätt för dem att ta sig till Paris via Buenos Aires. Så får det bli.

Egentligen är Alla hjärtans jul för smörig för min smak, men den svarta, irländska humorn som Catherine Walsh bjuder på gör att sliskigheten aldrig tar över. Konceptet med återblickar till de olika julresorna Molly och Andrew gjort funkar okej, men jag är glad att fokus ligger på nutiden och vägen till den perfekta, irländska julen. Vad det nu är. Walsh har skrivit en rad böcker utan jultema och det är mycket möjligt att jag läser någon av dem när jag behöver något lättsamt. På originalspråk den gången tror jag, då översättningen ibland är lite styltig.

---