David Diops bok At night all blood is black är något så ovanligt som en roman om två senegalesiska soldater under första världskriget. Den tilldelades International Booker Prize 2021 och stått på min läslista sedan dess. Nu blev det äntligen av och även om jag tyckte om den, känns det som att jag skulle behöva läsa den en gång till för att verkligen förstå. I boken lär vi känna de två vännerna Alfa Ndiaye och hans mer-än-bror Mademba Diop. Det är Alfa Ndiaye som berättar om att kriga för Frankrike, om livet i skyttegravarna, om hur han alltid håller sig nära sin mer-än-bror Mademba Diop för att vara säker på att en kula som träffar vännen ska döda dem båda. Så blir det inte. Istället dör Medemba Diop och kvar finns Alfa Ndiaye med en sorg som inte går att hantera. Den mer-än-bror han vuxit upp med finns inte mer och drömmen om att skapa ett nytt liv utanför Senegal dog med honom.
Miljoner soldater från kolonierna stred på kolonialmakternas sida under första världskriget och de uppmärksammas i princip aldrig. Det enda som går att läsa i historieböckerna (i alla fall de jag har i undervisningen) är att kampen om kolonierna var en av orsakerna till kriget, men inte att soldater hämtades därifrån. Alfa Ndiaye verkar inte riktigt förstå vad han gett sig in på, vilket säkert är fallet med många av de unga män som krigade och krigar. Klart är att han aldrig blir sig själv efter att Mademba Diop dör. Att följa hans inre monolog är smärtsamt och jag tycker mycket om det suggestiva, repetitiva språk som David Diop låter honom använda för att berätta om sitt liv. At night all blood is black är en bok som kommer stanna hos mig länge.
Om boken
At night all blood is black av David Diop, Pushkin Press, (2020), 161 sidor